Adhyāya 302: Guṇa-vicāra, Gati-bheda, and the Imperishable State
Yājñavalkya–Janaka
सयक्षभूतगन्धर्वे सकिन्नरमहोरगे । सचारणपिशाचे वै सदेवर्षिनिशाचरे,नरश्रेष्ठ! तीनों लोकोंमें जितने देहधारी हैं, उन सबमें इन्हीं तत्त्वोंके समुदायको देह समझना चाहिये। देवता, मनुष्य, दानव, यक्ष, भूत, गन्धर्व किन्नर, महासर्प, चारण, पिशाच, देवर्षि, निशाचर, दंश (डंक मारनेवाली मक्खी), कीट, मच्छर, दुर्गन्धित कीड़े, चूहे, कुत्ते, चाण्डाल, हिरन, श्वपाक (कुत्ताका मांस खानेवाला), पुल्कस (म्लेच्छ), हाथी, घोड़े, गधे, सिंह, वृक्ष और गौ आदिके रूपमें जो कुछ मूर्तिमान् पदार्थ है, सर्वत्र इन्हीं तत्त्वोंका दर्शन होता है
sa-yakṣa-bhūta-gandharve sa-kinnara-mahorage | sa-cāraṇa-piśāce vai sa-devarṣi-niśācare, naraśreṣṭha! trīṣu lokeṣu yāvanto deha-dhāriṇaḥ santi, teṣāṃ sarveṣāṃ dehaḥ eṣām eva tattvānāṃ samudāya iti draṣṭavyaḥ | yatra yatra mūrtimat padārthaḥ dṛśyate, tatra tatra eṣām eva tattvānāṃ darśanam bhavati ||
Vasiṣṭha disse: “Ó melhor dos homens, quer entre yakṣas, bhūtas, gandharvas, kinnaras, grandes serpentes (nāgas), cāraṇas, piśācas, rishis divinos ou errantes da noite—na verdade, entre todos os seres corporificados nos três mundos—o ‘corpo’ deve ser entendido como nada além de um composto destes mesmos constituintes fundamentais. Qualquer forma que apareça como entidade tangível e encarnada—deus, humano, dānava ou qualquer criatura—em toda parte se veem apenas esses mesmos constituintes em ação. O impulso ético é afrouxar o orgulho e a aversão ao reconhecer uma única base material subjacente a toda vida encarnada.”
वसिष्ठ उवाच