आपद्धर्मे राज्ञः नीतिः — Bharadvāja’s Counsel on Crisis-Statecraft (Śānti Parva 138)
पृथिवी देश इत्युक्त: काल: स च न दृश्यते । अभिप्रेतार्थसिद्धयर्थ ध्यायते यच्च तत्तथा
bhīṣma uvāca | pṛthivī deśa ity uktaḥ kālaḥ sa ca na dṛśyate | abhipretārthasiddhyarthaṃ dhyāyate yac ca tat tathā | kāṣṭhāḥ kalā muhurtaṃ dinaṃ rātriḥ lavaḥ māsaḥ pakṣaḥ ṣaḍṛtavaḥ saṃvatsaraḥ kalpaś ca—ime ‘kāla’ iti kathyante; pṛthivī tu ‘deśa’ ity ucyate | eteṣu deśasya tu darśanaṃ bhavati, kālas tu na dṛśyate | iṣṭamanorathasiddhaye yaṃ deśaṃ kālaṃ ca upayoginaṃ manyamānaḥ vicārayati, taṃ yathāvat grahītavyam |
Disse Bhīṣma: “A terra é chamada ‘lugar’ (deśa), ao passo que o tempo (kāla) recebe esse nome—mas o tempo não é visto. Fala-se do tempo por suas medidas: uma kāṣṭhā, uma kalā, um muhūrta, dia e noite, um lava, um mês, uma quinzena, as seis estações, um ano e um kalpa—isso é ‘tempo’; e a terra é ‘lugar’. Desses dois, o lugar é perceptível, mas o tempo não. Portanto, para cumprir o propósito desejado, deve-se apreender corretamente e escolher o lugar e o tempo que, após reflexão, se mostrem verdadeiramente adequados.”
भीष्म उवाच
Bhishma teaches that ‘place’ is directly perceptible but ‘time’ is grasped through its conventional measures; therefore, to succeed in any intended undertaking, one must thoughtfully select and correctly understand the appropriate place and time.
In the Shanti Parva’s instruction on dharma and conduct, Bhishma continues his didactic discourse, defining ‘deśa’ (place) and ‘kāla’ (time), listing time-units, and advising careful discernment of the proper context (where and when) for action.