Previous Verse
Next Verse

Shloka 10

अन्धक-हिरण्याक्ष-प्रसङ्गः, वराहावतारः, दंष्ट्राभूषणं च

आनीय वसुधां देवीम् अङ्कस्थामकरोद्बहिः ततस् तुष्टाव देवेशं देवदेवः पितामहः

ānīya vasudhāṃ devīm aṅkasthāmakarodbahiḥ tatas tuṣṭāva deveśaṃ devadevaḥ pitāmahaḥ

Tendo trazido à tona a deusa Vasudhā (a Terra), ele a colocou sobre o seu regaço. Então Pitāmaha Brahmā—deus dos deuses—entoou louvores ao Senhor dos Devas: Śiva, o Pati supremo que liberta os paśu dos laços do pāśa.

आनीय (ānīya)having brought
आनीय (ānīya):
वसुधाम् (vasudhām)the Earth
वसुधाम् (vasudhām):
देवीम् (devīm)the goddess
देवीम् (devīm):
अङ्कस्थाम् (aṅkasthām)seated on the lap
अङ्कस्थाम् (aṅkasthām):
अकरोत् (akarot)he placed/made
अकरोत् (akarot):
बहिः (bahiḥ)out/into manifestation
बहिः (bahiḥ):
ततस् (tatas)then
ततस् (tatas):
तुष्टाव (tuṣṭāva)praised
तुष्टाव (tuṣṭāva):
देवेशम् (deveśam)Lord of the gods
देवेशम् (deveśam):
देवदेवः (devadevaḥ)God of gods
देवदेवः (devadevaḥ):
पितामहः (pitāmahaḥ)the Grandsire (Brahmā).
पितामहः (pitāmahaḥ):

Suta Goswami (narrating; internal action centers on Brahma)