Atithi-satkāra and the Consolation of Wise Counsel (अतिथिसत्कारः प्रज्ञानवचनस्य च पराश्वासनम्)
निराशी: कर्मसंयुक्त: सत्त्वतश्नाप्पकल्मष: । सात्त्वतज्ञानदृष्टोडहं सत्त्वतामिति सात्त्वत:ः
nirāśīḥ karmasaṁyuktaḥ sattvataś cāpy akalmaṣaḥ | sāttvata-jñāna-dṛṣṭo 'haṁ sattvatām iti sāttvataḥ ||
(dhanañjaya! ahaṁ pūrvaṁ kadācid api sattvāc cyuto na bhūtaḥ | sattvaṁ matta eva utpannam iti manyasva | mama tat purātanaṁ sattvam asmin avatāra-kāle 'pi vidyate | sattva-kāraṇād eva ahaṁ pāpa-rahitaḥ niṣkāma-karmaṇi pravṛtto bhavāmi | bhagavat-prāpta-puruṣāṇāṁ sāttvata-jñānena (pañcarātrādi-vaiṣṇava-tantraiḥ) mama svarūpa-bodho bhavati | etaiḥ kāraṇaiḥ lokā māṁ “sāttvata” iti vadanti |)
ମୁଁ ନିରାଶ ହୋଇ କର୍ମରେ ଯୁକ୍ତ ରହେ, ଏବଂ ସତ୍ତ୍ୱର ପ୍ରଭାବରେ ପାପକଳ୍ମଷରୁ ଅସ୍ପୃଶ୍ୟ ରହେ। ସାତ୍ତ୍ୱତ-ଜ୍ଞାନ ଦ୍ୱାରା ମୋ ସ୍ୱରୂପ ଜଣାଯାଏ; ତେଣୁ ମୋତେ “ସାତ୍ତ୍ୱତ” କୁହାଯାଏ। ହେ ଧନଞ୍ଜୟ! ମୁଁ କେବେ ସତ୍ତ୍ୱରୁ ଚ୍ୟୁତ ହୋଇନାହିଁ। ଜାଣ, ସତ୍ତ୍ୱ ମୋଠାରୁ ହିଁ ଉତ୍ପନ୍ନ; ମୋର ସେଇ ପୁରାତନ ଶୁଦ୍ଧ ସତ୍ତ୍ୱ ଏହି ଅବତାରରେ ମଧ୍ୟ ବିଦ୍ୟମାନ। ସତ୍ତ୍ୱର କାରଣରୁ ମୁଁ ନିଷ୍କାମ କର୍ମ କରିଥିଲେ ମଧ୍ୟ ନିଷ୍ପାପ ରହେ। ଭଗବତ୍ପ୍ରାପ୍ତ ଲୋକେ ପାଞ୍ଚରାତ୍ରାଦି ବୈଷ୍ଣବ ତନ୍ତ୍ରରୂପ ସାତ୍ତ୍ୱତ-ଜ୍ଞାନ ଦ୍ୱାରା ମୋ ତତ୍ତ୍ୱ ବୁଝନ୍ତି; ଏହି କାରଣରୁ ଲୋକେ ମୋତେ “ସାତ୍ତ୍ୱତ” କହନ୍ତି।
तामिन्द्र उवाच गच्छ नहुषस्त्वया वाच्योथ<पूर्वेण मामृषियुक्तेन यानेन त्वमधिरूढ
Purity (sattva) enables desireless action: one can remain actively engaged in karma while being free from craving and moral stain. The verse also links true understanding of the divine nature to sāttvata-jñāna—disciplined devotional knowledge—suggesting that ethical action and spiritual insight arise from the same inner clarity.
The speaker explains why he is called “Sāttvata”: he is inherently established in sattva, never deviates from it, and therefore acts without selfish desire and without sin. He further states that realized devotees comprehend his true form through Sāttvata-knowledge (associated with Vaiṣṇava traditions like the Pāñcarātra).