जापक–इक्ष्वाकु–सत्यविवादः
The Jāpaka, Ikṣvāku, and the Dispute on Truth and Merit
वानप्रस्थानां च द्रव्योपस्कार इति प्रायशः खल्वेते साधव: साधुपथ्यौदना: स्वाध्यायप्रसड्धिन-स्तीर्थाभिगमनदेशदर्शनार्थ. पृथिवीं पर्यटन्ति । तेषां प्रत्युत्थानाभिगमनाभिवादनानसूयवाक्प्रदानसुखश- क्त्यासनसुखशयनाभ्यवहारसत्क्रिया चेति
Bharadvāja uvāca: vānaprasthānāṃ ca dravyopaskāra iti prāyaśaḥ khalv ete sādhavaḥ sādhupathyau-danāḥ svādhyāya-prasaktinas tīrthābhigamana-deśa-darśanārthaṃ pṛthivīṃ paryaṭanti. teṣāṃ pratyutthānābhigamanābhivādanān asūyā-vāk-pradāna-sukha-śakty-āsana-sukha-śayana-abhyavahāra-satkriyā ceti.
ଭାରଦ୍ୱାଜ କହିଲେ—ବନପ୍ରସ୍ଥ ଆଶ୍ରମରେ ପ୍ରବେଶ କରିଥିବାମାନଙ୍କ ପାଇଁ ଧନ ଓ ଉପକରଣ ସଞ୍ଚୟ କରିବା ପ୍ରାୟଃ ତାଙ୍କର ପଥ ନୁହେଁ। ସେହି ସାଧୁଜନ ଶୁଦ୍ଧ ଓ ହିତକର ଅନ୍ନମାତ୍ର ଆକାଂକ୍ଷା କରି ସ୍ୱାଧ୍ୟାୟ, ତୀର୍ଥଯାତ୍ରା ଓ ଦେଶଦର୍ଶନ ନିମିତ୍ତେ ସମଗ୍ର ପୃଥିବୀରେ ପରିଭ୍ରମଣ କରନ୍ତି। ଏମିତି ବନପ୍ରସ୍ଥ ଯଦି କାହାର ଘରକୁ ଆସନ୍ତି, ଗୃହସ୍ଥ ଉଠି ସ୍ୱାଗତ କରି, ଆଗକୁ ବଢ଼ି ଗ୍ରହଣ କରି ନମସ୍କାର କରିବ। ଦୋଷଦୃଷ୍ଟି ନ ରଖି ମଧୁର ବଚନ କହିବ; ଯଥାଶକ୍ତି ସୁଖାସନ ଓ ସୁଖଶୟ୍ୟା ଦେବ; ଯୋଗ୍ୟ ଭୋଜନ ଦେଇ ପୂର୍ଣ୍ଣ ସତ୍କାର କରିବ। ଏହି ହେଉଛି ଏମିତି ଶ୍ରେଷ୍ଠ ପୁରୁଷମାନଙ୍କ ପ୍ରତି ଗୃହସ୍ଥର କର୍ତ୍ତବ୍ୟ।
भरद्वाज उवाच
Forest-dwellers (vānaprasthas) should not be oriented toward accumulating possessions; householders, in turn, must honour them through respectful reception, non-critical speech, and practical hospitality—seat, lodging, and food—according to their means.
Bharadvāja describes the typical conduct of vānaprasthas—wandering for study and pilgrimage—and then prescribes how a householder should behave when such renunciant travelers arrive: rise, greet, salute, speak kindly, and provide appropriate comforts and meals.