एवमुक्तो गुडाकेश: प्रगृह्म सशरं धनु: । आमुक्तखड््गो मेधावी तत् सर: प्रत्यपद्यत,युधिष्ठिरके ऐसा कहनेपर निद्राविजयी बुद्धिमान् अर्जुन धनुष-बाण और खड़्ग लिये उस सरोवरके तटपर गये
yakṣa uvāca | evam ukto guḍākeśaḥ pragṛhya saśaraṃ dhanuḥ | āmuktakhaḍgo medhāvī tat saraḥ pratyapadyata ||
ထိုသို့ ပြောဆိုခံရသော် ဂုဍာကေရှ (အာర్జုန) — အိပ်ငိုက်ခြင်းကို အနိုင်ယူသော ပညာရှိ — သားမြားပါသော လေးကို ကိုင်ယူ၍ ဓားကို ခါးတွင် ချိတ်ကာ ထိုကန်သို့ သွားလေ၏။ ဤမြင်ကွင်းသည် စည်းကမ်းတကျ အဆင်သင့်ဖြစ်မှုကို ထင်ရှားစေသည်—မသေချာမှုအတွင်း၌ပင် ဓမ္မရှိသူတို့သည် အလျင်အမြန် မပြုဘဲ သတိနှင့် ထိန်းချုပ်မှု၊ ပြင်ဆင်မှုတို့ဖြင့် လှုပ်ရှားကြသည်။
यक्ष उवाच
The verse highlights disciplined preparedness and self-mastery: Arjuna, described as wise and a conqueror of sleep, responds to a summons with alertness and restraint, embodying dharmic readiness rather than impulsive action.
After the Yaksha’s words, Arjuna arms himself—bow with arrows and a girded sword—and proceeds to the lake, setting up the ensuing confrontation in the Yaksha-prashna episode.