Adhyāya 6: Śibira-dvāra-sthita Bhūta-varṇana and Aśvatthāmā’s Śaraṇāgati to Mahādeva
इस प्रकार श्रीमह्ाभारत सौप्तिकपर्वमें अश्वत्थामाका प्रयाणविषयक पाँचवाँ अध्याय पूरा हुआ
bāhubhiḥ svāyataiḥ pīnair nānā-praharaṇodyataiḥ | baddhājad-mahāsarpa-jvālā-mālākulānanam ||
သဉ္ဇယက ပြောသည်– ထိုနေရာ၌ နေမင်းနှင့် လမင်းကဲ့သို့ တောက်ပလင်းလက်သော အံ့ဩဖွယ် မဟာကာယ သတ္တဝါတစ်ပါးကို မြင်ရ၏။ ဝင်ပေါက်၌ တံခါးစောင့်ကဲ့သို့ ရပ်တန့်ကာ လမ်းကို ပိတ်ဆို့ထားပြီး မြင်မြင်ချင်း ဆံပင်မွေးများ ထောင်တက်စေသည့် ကြောက်မက်ဖွယ် ဖြစ်၏။ သွေးစိုရွှဲနေသော သားရေကို ဝတ်ဆင်ကာ အမဲရောင် သမင်အရေကို ခြုံထားပြီး မြွေများကို ယဇ္ဉောပဝီတ (သန့်ရှင်းကြိုး) အဖြစ် ဆောင်ထားသည်။ ထူထဲကြီးမားသော လက်မောင်းများသည် လက်နက်မျိုးစုံကို ကိုင်ကာ ထိုးနှက်ရန် အသင့်ဖြစ်သကဲ့သို့ ထင်ရပြီး လက်ကောက်အစား မြွေကြီးများကို ချည်နှောင်ထားသည်။ ပါးစပ်ကို ကျယ်ကျယ်ဖွင့်ထားရာ မီးလျှံမော်လီများဖြင့် ပြည့်နှက်သကဲ့သို့ ထင်ရပြီး ထင်ရှားသော အစွယ်များကြောင့် မျက်နှာက ပိုမို ကြမ်းတမ်းစက်ဆုပ်ဖွယ် ဖြစ်သည်။ ထိုကြောက်မက်ဖွယ် ပုရుషသည် ထူးဆန်းသော မျက်စိများ ရာပေါင်းမက ထောင်ပေါင်းများဖြင့် တန်ဆာဆင်ထားကာ လမ်းကို ပိတ်ဆို့ရပ်တည်နေသည်။ ဤသည်မှာ ညအချိန် အကြမ်းဖက်မှုနှင့် အပြစ်တရားဆန်သော လက်စားချေမှုတို့၏ အရိပ်အောက်တွင် စည်းကမ်းသဘောတရား၏ ကြောက်မက်မှုနှင့် ကမ္ဘာလောကဆိုင်ရာ အကျိုးဆက်တို့ကို ကိုယ်စားပြုသကဲ့သို့ ဖြစ်၏။
संजय उवाच
The verse underscores that violent intent—especially in the darkness of vengeance—meets a moral and cosmic resistance: terrifying guardianship imagery externalizes the inner consequence of adharma, warning that power and weapons do not exempt one from ethical accountability.
In Sañjaya’s report, Aśvatthāmā (in the surrounding passage) encounters a colossal, radiant, fearsome figure blocking the entrance—armed, serpent-adorned, and flame-faced—signaling a supernatural obstruction and an atmosphere of dread before the ensuing night-time events.