बल॑ कुरूणामुद्विग्नं सर्वमासीत् पराड्मुखम् । रणभूमिमें उद्विग्न हुई सारी कौरव-सेनाने महाबाहु भीमसेनको छोड़कर युद्धसे मुँह मोड़ लिया
balaṁ kurūṇām udvignaṁ sarvam āsīt parāṅmukham | raṇabhūmau udvignā sarvā kaurava-senā mahābāhu bhīmasenaṁ vihāya yuddhāt mukhaṁ nyavartayat |
သဉ္ဇယက ပြောသည်— ကုရုတို့၏ အင်အားသည် အကုန်လုံး တုန်လှုပ်သွားကာ စိတ်ပျက်ကြောက်ရွံ့၍ နောက်ပြန်လှည့်သွား하였다။ စစ်မြေပြင်တွင် ကൗရဝ စစ်တပ်တစ်ခုလုံးသည် စစ်ပွဲမှ မျက်နှာလွှဲသွားပြီး—မဟာလက်တံရှိသော ဘီမစေနကိုပင် ချန်ထားခဲ့သည်—အလွန်အမင်းသော စွမ်းအားကို ရင်ဆိုင်ရသောအခါ ကြောက်ရွံ့မှုက စုပေါင်းဆုံးဖြတ်ချက်ကို ပျော်ဝင်စေနိုင်ကြောင်း ပြသ하였다။
संजय उवाच
Collective power depends on steadiness of mind: when fear spreads, even a large force can collapse into retreat; true kṣatriya-dharma requires courage and composure under pressure.
Sañjaya reports that the Kaurava forces on the battlefield become alarmed and turn away from fighting; Bhīmasena is singled out as the formidable presence around whom the scene is framed.