बभ्रुवाहन-धनंजययोः संग्रामः
Babhruvāhana and Dhanaṃjaya’s engagement at Maṇipūra
धनंजयोउपि तां दृष्टवा धनुर्विससजे प्रभु: । वह अर्जुनके पास आकर आर्तस्वरसे फूट-फ़ूटकर रोने लगी। शक्तिशाली अर्जुनने भी उसे सामने देख अपना धनुष नीचे डाल दिया
vaiśampāyana uvāca | dhanañjayo 'pi tāṃ dṛṣṭvā dhanur visasarje prabhuḥ |
ဝိုင်ရှမ္ပာယနက ပြောသည်။ သူမကို မျက်စိရှေ့တွင် မြင်လိုက်သည်နှင့် တန်ဓဉ္ဇယ (အာဂျုန) ဟူသော အင်အားကြီးသခင်ပင် လက်ထဲမှ လေးကို လျော့ကျသွားစေ၏။ ဤမြင်ကွင်းသည် ကရုဏာနှင့် လူသား၏ နူးညံ့လွယ်ကူမှုက အကြမ်းဖက်မှု၏ အရှိန်ကို တစ်ခဏ ရပ်တန့်စေနိုင်ကြောင်း ပြသသည်—စစ်သူရဲ၏ လုပ်ဆောင်ရန် အဆင်သင့်ဖြစ်မှုသည် အခြားသူ၏ ငိုကြွေးဝမ်းနည်းမှုရှေ့တွင် တစ်ခဏတာ သနားကြင်နာမှုသို့ လှည့်ယွင်းသွားသည်။
वैशम्पायन उवाच
The verse highlights that dharma is not mere force or victory; even a great warrior must remain responsive to suffering. Compassion can rightly suspend aggression, reminding the listener that ethical action includes sensitivity to others’ pain.
A grieving woman approaches (implied by context), and when Arjuna sees her, he lowers/releases his bow. The moment signals a shift from martial readiness to attentive engagement with her distress.