Saṃvaraṇa–Tapatī Vivāhaḥ (The Marriage of Saṃvaraṇa and Tapatī) — Mahābhārata, Ādi Parva 163
यथा व्विदं न विन्देयुर्नरा नगरवासिन: । तथायं ब्राह्मणो वाच्य: परिग्राह्श्च यत्नत:
yathā vvidaṁ na vindeyur narā nagaravāsinaḥ | tathāyaṁ brāhmaṇo vācyaḥ parigrāhaś ca yatnataḥ ||
ယုဓိဋ္ဌိရက ပြော၏—“မြို့သူမြို့သားတို့ မသိစေရန် အမှုကို စီမံလော့။ သို့သော် ဤဗြာဟ္မဏကို သတိနှင့် ပြောဆိုရမည်၊ ထို့ပြင် ကြိုးစား၍ လက်ခံကာ ထောက်ပံ့စောင့်ရှောက်ရမည်။” ဤနေရာ၌ ဓမ္မ၏ အဓိပ္ပါယ်မှာ—လျှို့ဝှက်သိမ်းဆည်းခြင်းနှင့် တာဝန်ထမ်းဆောင်ခြင်းကို တွဲဖက်ထားခြင်းဖြစ်သည်။ လူမှုစည်းကမ်းနှင့် အများပြည်သူ၏ ငြိမ်းချမ်းရေးကို ကာကွယ်ရင်း၊ ဗြာဟ္မဏအပေါ် သင့်တော်သော ဂုဏ်ပြုမှုနှင့် အကူအညီကို မလျော့မနည်း ပေးရမည်ဟု ဆို၏။
युधिछिर उवाच
Dharma here balances two duties: maintain discretion so the public is not disturbed, while still honoring and supporting a brāhmaṇa with careful hospitality and respectful speech.
Yudhiṣṭhira gives practical instruction: keep a sensitive matter hidden from the city’s residents, but ensure the brāhmaṇa involved is properly received, spoken to appropriately, and provided for with deliberate care.