उपसंहारः, वैष्णवपुराण-प्रशंसा, फलश्रुति, परम्परा-प्रवहः (पाठ-श्रवण-फलम्)
यस्मिन् न्यस्तमतिर् न याति नरकं स्वर्गो ऽपि यच् चिन्तने विघ्नो यत्र निवेशितात्ममनसो ब्राह्मो ऽपि लोको ऽल्पकः मुक्तिं चेतसि यः स्थितो ऽमलधियां पुंसां ददात्य् अव्ययः किं चित्रं यद् अघं प्रयाति विलयं तत्राच्युते कीर्तिते
yasmin nyastamatir na yāti narakaṃ svargo 'pi yac cintane vighno yatra niveśitātmamanaso brāhmo 'pi loko 'lpakaḥ muktiṃ cetasi yaḥ sthito 'maladhiyāṃ puṃsāṃ dadāty avyayaḥ kiṃ citraṃ yad aghaṃ prayāti vilayaṃ tatrācyute kīrtite
Dia yang apabila fikiran sekali diletakkan pada-Nya, tidak jatuh ke neraka; mengingati-Nya menjadikan syurga pun terasa sebagai halangan. Bagi yang diri dan mindanya terpaku pada-Nya, alam Brahmā juga tampak kecil. Bersemayam di hati, Tuhan yang tidak binasa mengurniakan moksha kepada yang berakal suci; maka tidak hairan dosa lenyap apabila Acyuta dipuji.
Sage Parāśara (teaching Maitreya)
This verse states that kīrtana of Acyuta causes sins to dissolve and leads the pure-minded toward liberation, making even heavenly attainments secondary.
Parāśara presents svarga as a potential distraction and even Brahmā’s realm as ‘small’ for one absorbed in Vishnu, because moksha is the highest aim.
Vishnu is portrayed as the avyaya (imperishable) indweller who directly grants mukti, affirming His supremacy over all worlds and rewards.