Virāṭa-parva Adhyāya 25: Kaurava Deliberation and the Search Directive (अन्वेषण-आदेशः)
(श्यालो राज्ञो विराटस्य सेनापतिरुदारधी: । सुदेष्णाया: स वै ज्येष्ठ: शूरो वीरो गतव्यथ: ।। उत्साहवान् महावीरयों नीतिमान् बलवानपि । युद्धज्ञो रिपुवीरघ्न: सिंहतुल्यपराक्रम: ।। प्रजारक्षणदक्षश्न शत्रुग्रहणशक्तिमान् । विजितारिरहायुद्धे प्रचण्डो मानवत् पर: ।। नरनारीमनोह्लादी धीरो वाग्मी रणप्रिय: । उदारचित्त कीचक राजा विराटका साला और सेनापति था। रानी सुदेष्णाका वह बड़ा भाई लगता था। कीचक शूरवीर, व्यथारहित, उत्साही, महापराक्रमी, नीतिमान, बलवान, युद्धकी कलाको जाननेवाला, शत्रु-वीरोंका संहार करनेमें समर्थ, सिंहके समान पराक्रम- सम्पन्न, प्रजारक्षणमें कुशल, शत्रुओंको काबूमें लानेकी शक्ति रखनेवाला, बड़े-बड़े युद्धोंमें वैरियोंपर विजय पानेवाला, अत्यन्त क्रोधी, अभिमानी, नर-नारियोंके मनको आह्लादित करनेवाला, रणप्रिय धीर और बोलनेमें चतुर था। स हतो निशि गन्धर्व: स्त्रीनिमित्तं नराधिप । अमृष्यमाणो दुष्टात्मा निशीथे सह सोदरै: ।। सुहृदश्षास्य निहता योधाश्र प्रवरा हता: ।) नरेश्वर! वह अमर्षशील दुष्टात्मा कीचक एक स्त्रीके कारण गन्धर्वोद्वारा आधीरातमें अपने भाइयोंसहित मार डाला गया है। उसके प्रिय सुहृद् और श्रेष्ठ सैनिक भी मारे गये हैं। प्रियमेतदुपश्रुत्य शत्रूणां च पराभवम् । कृतकृत्यश्व कौरव्य विधत्स्व यदनन्तरम्,कुरुनन्दन! शत्रुओंके पराभवका यह प्रिय संवाद सुनकर आप कृतकृत्य हों और इसके बाद जो कुछ करना हो, वह करें
vaiśampāyana uvāca |
śyālo rājño virāṭasya senāpatir udāradhīḥ |
sudeṣṇāyāḥ sa vai jyeṣṭhaḥ śūro vīro gatavyathaḥ ||
utsāhavān mahāvīryo nītimān balavān api |
yuddhajño ripuvīraghnaḥ siṃhatulyaparākramaḥ ||
prajārakṣaṇadakṣaś ca śatrugrahaṇaśaktimān |
vijitārir ahāyuddhe pracaṇḍo mānavat paraḥ ||
naranārīmanohlādī dhīro vāgmī raṇapriyaḥ |
udāracittaḥ kīcakaḥ ||
sa hato niśi gandharvaḥ strīnimittaṃ narādhipa |
amṛṣyamāṇo duṣṭātmā niśīthe saha sodaraiḥ ||
suhṛdaś cāsya nihatā yodhāś ca pravarā hatāḥ |
priyam etad upaśrutya śatrūṇāṃ ca parābhavam |
kṛtakṛtyaś ca kauravya vidhatsva yad anantaram ||
Vaiśampāyana berkata: “Kīcaka—ipar kepada Raja Virāṭa dan panglima bala tenteranya—ialah seorang yang berakal mulia. Dialah abang sulung Permaisuri Sudeṣṇā: seorang wira, tidak gentar dan tidak gundah; bersemangat, sangat perkasa, bijaksana dalam tata negara, dan kuat. Mahir dalam seni perang, pembunuh juara-juara musuh, gagah seperti singa; cekap melindungi rakyat dan berkuasa menundukkan lawan; menang atas musuh dalam pertempuran besar; garang dan angkuh; menyenangkan hati lelaki dan perempuan; teguh, fasih, dan gemar medan tempur—demikianlah Kīcaka, berhati pemurah. “Wahai raja, Kīcaka yang tidak tahan hati dan berniat jahat itu telah dibunuh pada tengah malam oleh seorang Gandharva, kerana seorang wanita; dia dibunuh bersama saudara-saudaranya. Sahabat-sahabatnya yang dikasihi dan para pahlawan terunggulnya juga turut terbunuh. “Wahai putera Kuru, setelah mendengar khabar yang menggembirakan ini—kekalahan musuhmu—anggaplah tujuanmu telah tercapai, dan sekarang lakukanlah apa yang patut dilakukan seterusnya.”
वैशम्पायन उवाच
The passage contrasts outward excellence (valor, eloquence, public service) with inner moral failure: unchecked lust, pride, and intolerance lead to ruin. It also implies a dharmic restoration—when power is abused, a corrective force arises, and the oppressor’s fall becomes a turning point for rightful action.
Vaiśampāyana reports that Kīcaka, Virāṭa’s powerful commander and Sudeṣṇā’s eldest brother, has been killed at midnight along with his brothers, said to be by a ‘Gandharva’ due to a woman (Draupadī). His allies and elite soldiers are also slain, and the listener is urged to proceed with the next step now that enemies are brought low.