Guṇa-vibhāga and Prāṇa–Agni–Yoga Upadeśa (गुणविभाग तथा प्राण-अग्नि-योगोपदेश)
््ड् #<+ (9) #::..# #25-१ द्र्याधिकद्विशततमो< ध्याय: उत्तड़कका राजा बृहदश्चवसे धुन्धुका वध करनेके लिये आग्रह मार्कण्डेय उवाच इक्ष्वाकौ संस्थिते राजन् शशाद: पृथिवीमिमाम् । प्राप्त: परमधर्मात्मा सोडयोध्यायां नृपो5भवत्,मार्कण्डेयजी कहते हैं--राजन्! महाराज इक्ष्वाकुके देहावसानके पश्चात् उनके परम धर्मात्मा पुत्र शशाद इस पृथ्वीपर राज्य करने लगे। वे अयोध्यामें रहते थे
Mārkaṇḍeya uvāca — Ikṣvākau saṁsthite rājan śaśādaḥ pṛthivīm imām | prāptaḥ paramadharmātmā so ’yodhyāyāṁ nṛpo ’bhavat ||
Mārkaṇḍeya berkata: “Wahai raja, setelah Ikṣvāku mangkat, puteranya Śaśāda—yang berjiwa dharma tertinggi—datang memerintah bumi ini. Baginda menjadi raja yang bersemayam di Ayodhyā.”
मार्कण्डेय उवाच
The verse frames legitimate kingship as grounded in dharma: succession is not merely hereditary, but ideally marked by the heir’s ‘parama-dharma’—a moral fitness to rule and uphold order on earth.
Mārkaṇḍeya begins a dynastic account: after Ikṣvāku’s death, his son Śaśāda assumes sovereignty over the earth and rules from Ayodhyā, establishing the setting for the subsequent story.