Kirmīra-rākṣasa-saṃgamaḥ (Encounter and Slaying of Kirmīra) | किर्मीरेण सह भीमसेनसमागमः
अतिष्ठस्त्वमथैकेन पादेन नियमस्थित: । लोवप्रवृत्तिहेतुस्त्वमिति व्यासो ममाब्रवीत्,गोविन्द! आप पुण्यात्मा पुरुषोंके निवासयोग्य प्रभासतीर्थमें जाकर लोगोंको तपमें प्रवृत्त करनेके लिये शौच-संतोषादि नियमोंमें स्थित हो महातेजस्वी स्वरूपसे एक सहस्र दिव्य वर्षोतक एक ही पैरसे खड़े रहे। ये सब बातें मुझसे श्रीव्यासजीने बतायी हैं
atiṣṭhas tvam athaikena pādena niyama-sthitaḥ | loka-pravṛtti-hetus tvam iti vyāso mamābravīt, govinda | āpa puṇyātmā puruṣoṁ-ke nivāsa-yogya prabhāsatīrtha-meṁ jākar logoṁ-ko tap-meṁ pravṛtta karane-ke liye śauca-santoṣādi niyamoṁ-meṁ sthita ho mahā-tejasvī svarūp-se eka-sahasra divya-varṣotaka eka hī pair-se khaḍe rahe | ye sab bāteṁ mujhse śrī-vyāsajī-ne batāyī haiṁ
Arjuna berkata: “Engkau berdiri dengan satu kaki, teguh dalam pengendalian diri. Vyāsa berkata kepadaku, ‘Engkaulah sebab yang menggerakkan manusia menuju disiplin yang benar, wahai Govinda.’” Setelah pergi ke tirtha suci Prabhāsa, tempat yang layak didiami orang berbudi, engkau tetap teguh dalam ikrar seperti kesucian dan rasa cukup, berdiri dengan satu kaki dalam wujud yang bercahaya selama seribu tahun ilahi—demi mendorong manusia kepada tapa. Semua ini telah diceritakan Vyāsa kepadaku.
अजुन उवाच
Exemplary self-discipline (niyama) and austerity (tapas) are presented as ethical catalysts: a great person’s steadfast practice—purity, contentment, and restraint—can inspire society toward dharmic conduct.
Arjuna addresses Krishna (Govinda) and recounts what Vyasa told him: Krishna once went to Prabhasa-tirtha and performed a prolonged, radiant austerity—standing on one foot for a thousand divine years—to encourage people to take up disciplined spiritual practice.