(सहाप्सरोभि: शुद्धाभिकवर्देवदूता श्व गुह्दका: । किरीटिनं संश्रिता: सम पुण्यगन्धा मनोरमा: ।। अमनाज्ञाक्ष ये गन्धास्ते सर्वे कर्णमाश्रिता: । शुद्ध अप्सराओंसहित देवदूत, गुह्मक और मनोरम पवित्र सुगन्न्ध--ये सब किरीटधारी अर्जुनके पक्षमें आ गये तथा मनको प्रिय न लगनेवाले जो दुर्गन्धयुक्त पदार्थ थे, उन सबने कर्णका आश्रय लिया था। विपरीतान्यरिष्टानि भवन्ति विनशिष्यताम् ।। ये त्वन्तकाले पुरुषं विपरीतमुपाश्रितम् । प्रविशन्ति नर क्षिप्रं मृत्युकाले5 भ्युपागते ।। ते भावा: सहिता: कर्ण प्रविष्टा: सूतनन्दनम् । विनाशोन्मुख प्राणियोंके समक्ष जो विपरीत अनिष्ट प्रकट होते हैं, अन्तकालमें विपरीतभावका आश्रय लेनेवाले पुरुषमें उसकी मृत्युकी घड़ी आनेपर जो भाव प्रवेश करते हैं, वे सभी भाव और अरिष्ट एक साथ सूतपुत्र कर्णके भीतर प्रविष्ट हुए। ओजस्तेजश्न सिद्धिश्न प्रहर्ष: सत्यविक्रमौ ।। मनस्तुष्टिर्जयश्वापि तथा55नन््दो नृपोत्तम । ईदृशानि नरव्यात्र तस्मिन् संग्रामसागरे ।। निमित्तानि च शुभ्राणि विविशुर्जिष्णुमाहवे । नरव्याप्र! नृपश्रेष्ठट ओज, तेज, सिद्धि, हर्ष, सत्य, पराक्रम, मानसिक संतोष, विजय तथा आनन्द--ऐसे ही भाव और शुभ निमित्त उस युद्धसागरमें विजयशील अर्जुनके भीतर प्रविष्ट हुए थे। ऋषयो ब्राह्मुणै: सार्धमभजन्त किरीटिनम् ।। ततो देवगणै: सार्थ सिद्धाश्ष सह चारणै: । द्विधाभूता महाराज व्याश्रयन्त नरोत्तमौ ।। ब्राह्मगोंसहित ऋषियोंने किरीटधारी अर्जुनका साथ दिया। महाराज! देवसमुदायों और चारणोंके साथ सिद्धगण दो दलोंमें विभक्त होकर उन दोनों नरश्रेष्ठ अर्जुन और कर्णका पक्ष लेने लगे। विमानानि विचित्राणि गुणवन्ति च सर्वशः । समारुह्य समाजममुर्दरथथं कर्णपार्थयो: ।।) वे सब लोग विचित्र एवं गुणवान् विमानोंपर बैठकर कर्ण और अर्जुनका द्वैरथयुद्ध देखनेके लिये आये थे। ईहामृगा: पक्षिगणा द्विपाश्वरथपत्तिभि: | उह्ामानास्तथा मेघैर्वायुना च मनीषिण:
sa-hāpsarobhiḥ śuddhābhir deva-dūtāś ca guhyakāḥ | kirīṭinaṃ saṃśritāḥ samāḥ puṇya-gandhā manoramāḥ ||
amanājñāś ca ye gandhās te sarve karṇam āśritāḥ |
viparītāny ariṣṭāni bhavanti vinaśiṣyatām ||
ye tv anta-kāle puruṣaṃ viparītam upāśritam |
praviśanti narāḥ kṣipraṃ mṛtyu-kāle ’bhyupāgate ||
te bhāvāḥ sahitāḥ karṇa praviṣṭāḥ sūta-nandanam ||
ojas tejaś ca siddhiś ca praharṣaḥ satya-vikramau |
manas-tuṣṭir jayaś cāpi tathānando nṛpottama ||
īdṛśāni nara-vyāghra tasmin saṃgrāma-sāgare |
nimittāni ca śubhrāṇi viviśur jiṣṇum āhave ||
ṛṣayo brāhmaṇaiḥ sārdham abhajan kirīṭinam |
tato deva-gaṇaiḥ sārthaṃ siddhāś ca caraṇaiḥ |
dvidhā-bhūtā mahārāja vyāśrayanta narottamau ||
vimānāni vicitrāṇi guṇavanti ca sarvaśaḥ |
samāruhya samājam ūrdhva-rathaṃ karṇa-pārthayoḥ ||
Sañjaya berkata: Apsara yang suci, bersama para utusan dewa dan para guhyaka—harum dengan wangi yang membawa tuah dan indah dipandang—berlindung di sisi Arjuna yang bermakuta. Tetapi segala bau yang tidak menyenangkan dan tidak baik melekat pada Karṇa. Bagi mereka yang hampir binasa, tanda-tanda yang songsang dan celaka akan muncul. Dan pada saat akhir, ketika maut mendekat, keadaan batin milik seorang yang ditimpa takdir yang berlawanan akan segera meresap ke dalam dirinya. Segala pertanda buruk itu serentak memasuki Karṇa, putera sais kereta. Namun di lautan pertempuran itu, wahai raja yang utama, kekuatan, sinar wibawa, kejayaan, kegembiraan, keberanian yang benar, kepuasan hati, kemenangan dan sukacita—watak yang terang dan tanda yang baik—memasuki Jishṇu (Arjuna) dalam pertempuran. Para resi bersama para brahmin memihak Arjuna yang bermakuta. Kemudian bala para dewa, bersama para siddha dan cāraṇa, wahai raja agung, terbahagi kepada dua pihak dan menyebelahi dua insan terunggul (Arjuna dan Karṇa). Dengan menaiki vimāna yang aneh lagi mulia, mereka datang menyaksikan pertarungan kereta yang menjulang antara Karṇa dan Pārtha.
संजय उवाच
The passage links ethical-spiritual condition and destiny with perceptible signs: those nearing ruin are accompanied by adverse omens and inner disarray, while one aligned with victory and right support is marked by clarity, vigor, and auspicious indications. It frames the battlefield not only as physical combat but as a moral-psychological arena where one’s end-state becomes visible.
As Karṇa and Arjuna prepare for their climactic duel, Sañjaya reports supernatural portents: celestial beings and auspicious fragrances favor Arjuna, while unpleasant, inauspicious signs attach to Karṇa. Sages, gods, siddhas, and cāraṇas gather—some taking sides—and arrive in vimānas to witness the decisive encounter.