न युक्तान् हि स तान् मेने यमायाशु किरीटिना । उस समय भगवान् श्रीकृष्णने यह सोचकर कि अर्जुन-द्वारा इन सबको यमलोकमें भेज देना उचित नहीं है, रथके द्वारा उन्हें शीघ्र ही अपने दाहिने भागमें कर दिया
na yuktān hi sa tān mene yamāyāśu kirīṭinā |
Sañjaya berkata: Dia tidak menganggap wajar bahawa orang-orang itu, yang sudah terperangkap dalam keadaan tersebut, harus segera dihantar ke alam Yama oleh Arjuna yang bermakota. Maka Śrī Kṛṣṇa, kerana menilainya tidak selaras dengan dharma, segera memusingkan kereta perang sehingga menempatkan mereka di sebelah kanannya, menyelamatkan mereka daripada maut serta-merta.
संजय उवाच
Even in war, action should be governed by propriety (yukta) and ethical discernment; the narrative highlights restraint and the charioteer’s role in preventing unnecessary or improper killing.
Sañjaya reports that it was judged improper for Arjuna to dispatch certain opponents to death immediately; Kṛṣṇa responds by swiftly steering the chariot so they pass to the right side, thereby averting their instant destruction.