दुर्योधन–द्रोणसंवादः
Arjuna-vīrya-prasaṃśā and renewed battle formation
दुर्योधनाय दास्यामि पृथिवीं हतकण्टकाम् । “ब्रह्म! मेरी इस गर्जनाका फल देख लेना। मैं युद्धमें श्रीकृष्ण, सात्यकि तथा अनुगामियोंसहित पाण्डवोंको मारकर इस भूमण्डलका निष्कण्टक राज्य दुर्योधनको दे दूँगा' ।। कृप उवाच मनोरथप्रलापा मे न ग्राह्मास्तव सूतज,कृपाचार्य बोले--सूतपुत्र! तुम्हारे ये मनसूबे बाँधनेके निरर्थक प्रलाप मेरे लिये विश्वासके योग्य नहीं हैं। कर्ण! तुम सदा ही श्रीकृष्ण, अर्जुन तथा पाण्डुपुत्र युधिष्ठिरपर आक्षेप किया करते हो; परंतु विजय उसी पक्षकी होगी, जहाँ युद्धविशारद श्रीकृष्ण और अर्जुन विद्यमान हैं
kṛpa uvāca | manoratha-pralāpā me na grāhyās tava sūtaja | karṇa tvaṃ satataṃ kṛṣṇam arjunaṃ ca yudhiṣṭhiram | ākṣipasy eva saṃgrāme jayo 'syaiva tu pakṣataḥ | yatra kṛṣṇo 'rjunaś caiva yuddha-viśāradau sthitau ||
Kṛpa berkata: “Wahai anak kusir, luahan angkuh dan rancangan khayalanmu itu tidak dapat aku percayai. Karna, engkau sentiasa melemparkan celaan terhadap Kṛṣṇa, terhadap Arjuna, dan terhadap Yudhiṣṭhira; namun kemenangan di medan perang akan menjadi milik pihak yang di sisinya berdiri Kṛṣṇa yang arif dalam perang dan Arjuna.”
कृप उवाच
Empty bravado and hostile speech do not decide outcomes; discernment recognizes that strength aligned with dharma and right leadership—here symbolized by Krishna with Arjuna—determines victory.
After Karna’s loud claims about defeating the Pandavas and granting Duryodhana an unchallenged kingdom, Kripa rebukes him, dismissing the boasts as unreliable and asserting that the side with Krishna and Arjuna will prevail.