Previous Verse
Next Verse

Shloka 20

Varaha-Pradurbhava Context: Prahlada’s Bhakti, Narasimha’s Ugra-Form, and Shiva’s Sharabha Intervention

ततस्तैर्गतैः सैष देवो नृसिंहः सहस्राकृतिः सर्वपात् सर्वबाहुः सहस्रेक्षणः सोमसूर्याग्निनेत्रस् तदा संस्थितः सर्वमावृत्य मायी

tatastairgataiḥ saiṣa devo nṛsiṃhaḥ sahasrākṛtiḥ sarvapāt sarvabāhuḥ sahasrekṣaṇaḥ somasūryāgninetras tadā saṃsthitaḥ sarvamāvṛtya māyī

Kemudian, ketika mereka meneruskan perjalanan, Tuhan itu sendiri menampakkan diri sebagai Narasiṁha—berwujud seribu rupa, meliputi segala, berlengan di setiap sisi, bermata seribu, dengan Bulan, Matahari, dan Api sebagai mata-Nya. Saat itu, Sang Penguasa māyā berdiri, menyelubungi segala sesuatu dan memenuhi seluruh penjuru.

tataḥthen
tataḥ:
taiḥby them/with them
taiḥ:
gataiḥhaving gone/proceeding
gataiḥ:
sa eṣaḥthis very (one)
sa eṣaḥ:
devaḥthe Lord, the divine
devaḥ:
nṛsiṁhaḥNarasiṁha (man-lion form)
nṛsiṁhaḥ:
sahasra-ākṛtiḥof a thousand forms
sahasra-ākṛtiḥ:
sarva-pātall-pervading / present on all sides
sarva-pāt:
sarva-bāhuḥhaving arms everywhere / many-armed
sarva-bāhuḥ:
sahasra-īkṣaṇaḥthousand-eyed
sahasra-īkṣaṇaḥ:
soma-sūrya-agni-netraḥwhose eyes are the Moon, Sun, and Fire
soma-sūrya-agni-netraḥ:
tadāthen
tadā:
saṁsthitaḥstood/was established
saṁsthitaḥ:
sarvameverything
sarvam:
āvṛtyahaving covered, enveloped
āvṛtya:
māyīpossessor of māyā, the cosmic enchanter.
māyī:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya)