Previous Verse
Next Verse

Shloka 11

श्वेतमुनिना कालस्य निग्रहः (मृत्युञ्जय-भक्ति-प्रसादः)

तं प्राह च महादेवं कालं सम्प्रेक्ष्य वै दृशा नेत्रेण बाष्पमिश्रेण संभ्रान्तेन समाकुलः

taṃ prāha ca mahādevaṃ kālaṃ samprekṣya vai dṛśā netreṇa bāṣpamiśreṇa saṃbhrāntena samākulaḥ

Tatkala memandang Mahādeva—yang berdiri sebagai Kāla (Masa)—dia pun menyapa-Nya, pandangannya terpaku pada Tuhan; matanya bercampur air mata, seluruh dirinya terguncang, bingung dan diliputi rasa gentar.

tamHim
tam:
prāhaspoke (addressed)
prāha:
caand
ca:
mahādevamMahādeva (the Great God)
mahādevam:
kālamKāla, Time (the cosmic dissolver)
kālam:
samprekṣyahaving looked upon, having beheld
samprekṣya:
vaiindeed
vai:
dṛśāwith the sight, by the gaze
dṛśā:
netreṇawith the eye(s)
netreṇa:
bāṣpa-miśreṇamixed with tears
bāṣpa-miśreṇa:
saṃbhrāntenaagitated, confused, struck with awe
saṃbhrāntena:
samākulaḥdistressed, overwhelmed, perturbed
samākulaḥ:

Narrator (Suta Goswami) describing an internal dialogue; the immediate speaker is an unnamed devotee/being who begins to address Mahadeva as Kala