अध्याय ९५: चित्राङ्गदस्य गन्धर्वेण सह संग्रामः तथा विचित्रवीर्यस्य राज्याभिषेकः
Chitrāṅgada’s duel with the Gandharva and Vicitravīrya’s consecration
ओमित्येवं वसिष्ठोडपि भारतान् प्रत्यपद्यत । अथाशभ्यषिज्चत् साम्राज्ये सर्वक्षत्रस्य पौरवम्,तब “बहुत अच्छा” कहकर वसिष्ठजीने भी भरतवंशियोंकों अपनाया और समस्त भूमण्डलमें उत्कृष्ट पूरवंशी संवरणको समस्त क्षत्रियोंके सम्राट-पदपर अभिषिक्त कर दिया, ऐसा हमारे सुननेमें आया है। तत्पश्चात् महाराज संवरण, जहाँ प्राचीन भरतवंशी राजा रहते थे, उस श्रेष्ठ नगरमें निवास करने लगे
Vaiśampāyana uvāca: oṁ ity evaṁ vasiṣṭho ’pi bhāratān pratyapadyata | athābhiṣicya sāmrājye sarva-kṣatrasya pauravam saṁvaraṇam, tad bahut acchā iti uktvā vasiṣṭhir bhāratavaṁśīyān apy anugṛhya, samasta-bhūmaṇḍale sarva-kṣatriyāṇāṁ samrāṭ-pade śreṣṭhaṁ pauravaṁ saṁvaraṇam abhiṣiktavān iti naḥ śrutam | tataḥ paścāt mahārājaḥ saṁvaraṇaḥ yatra prācīnā bhāratavaṁśīyā nṛpāḥ nivasanty asmin śreṣṭhe nagare nivāsaṁ cakāra |
वैशंपायन म्हणाले—अशा रीतीने “ॐ” म्हणत वसिष्ठांनीही भरतवंशीयांना स्वीकारले. मग अभिषेकविधी करून त्यांनी पूरुवंशी संवरणाला समस्त पृथ्वीवरील सर्व क्षत्रियांवर साम्राज्यपदावर अभिषिक्त केले—असे आम्ही ऐकले आहे.
वैशम्पायन उवाच
Legitimate kingship is portrayed as requiring both lineage continuity and the sanction of dharmic authority: the sage’s ritual assent and consecration establish a ruler’s ethical and political legitimacy over other Kṣatriyas.
Vaiśampāyana reports that Vasiṣṭha accepts the Bhāratas and then anoints the Paurava king Saṁvaraṇa as emperor over all Kṣatriyas; afterward Saṁvaraṇa resides in the eminent city associated with the ancient Bharata kings.