Kapālamocana-tīrtha (Auśanasa) and Balarāma’s Sarasvatī Pilgrimage
भरतनन्दन! यज्ञपरायण उद्दालक ऋषिके यज्ञमें भी सरस्वतीका आवाहन किया गया। वे शीघ्रगामिनी सरस्वती हिमालयसे निकलकर उस यज्ञमें आयी थीं ।।
vaiśampāyana uvāca |
bharatanandana! yajñaparāyaṇa uddālaka ṛṣike yajñe’pi sarasvatyā āvāhanaṃ kṛtam | sā śīghragāminī sarasvatī himālayāt niṣkramya taṃ yajñam upāgamat ||
samete sarvataḥ sphīte munīnāṃ maṇḍale tadā | uttare kosalābhāge puṇye rājan mahātmanā ||
pūrvakāle yajñam ācaratā mahātmanā uddālakena sarasvatī devī dhyātā | tadā munikāryasiddhyarthaṃ saritāṃ śreṣṭhā sarasvatī tasmin deśe samāgatā ||
വൈശമ്പായനൻ പറഞ്ഞു—ഭരതവംശജാ! യജ്ഞനിഷ്ഠനായ ഋഷി ഉദ്ദാലകൻ തന്റെ യജ്ഞത്തിനുള്ളിലും സരസ്വതീദേവിയെ ആവാഹനം ചെയ്തു. ഹിമാലയത്തിൽ നിന്നു ഉദ്ഭവിച്ച ശീഘ്രഗാമിനിയായ സരസ്വതി ആ യജ്ഞത്തിലേക്ക് വേഗത്തിൽ എത്തി. അന്നുകാലത്ത്, രാജാവേ, പുണ്യവും സമൃദ്ധിയും നിറഞ്ഞ ഉത്തരകോസലദേശത്ത് എല്ലാ ദിക്കുകളിൽ നിന്നുമുള്ള മുനിമണ്ഡലം ഒന്നിച്ചുകൂടിയിരുന്നു. അവിടെ യജ്ഞം അനുഷ്ഠിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന മഹാത്മാവായ ഉദ്ദാലകൻ മുമ്പേ മനസ്സിൽ സരസ്വതീദേവിയെ ധ്യാനിച്ചിരുന്നു; മുനിയുടെ ഉദ്ദേശം സഫലമാക്കാൻ നദികളിൽ ശ്രേഷ്ഠയായ സരസ്വതി ആ ദേശത്തേക്ക് വന്നു.
वैशम्पायन उवाच
The passage highlights that sincere, dharma-aligned ritual effort (yajña) joined with focused remembrance/invocation (āvāhana, dhyāna) draws supportive divine forces; sacred power is portrayed as responsive to disciplined intention and communal sanctity.
In Northern Kosala, many sages gather while Uddālaka performs a sacrifice. He invokes and meditates on Sarasvatī, and the swift river-goddess, said to arise from the Himālaya, comes to the sacrificial arena to accomplish the sage’s purpose.