Adhyāya 14: Sudēṣṇā Sends Sairandhrī to Kīcaka’s House (सुदेष्णा–सैरन्ध्री–कीचक संवादः)
(स्वेषु दारेषु मेधावी कुरुते यत्नमुत्तमम् | स्वदारनिरतो हाशु नरो भद्राणि पश्यति ।।
vaiśampāyana uvāca |
svēṣu dārēṣu mēdhāvī kurutē yatnam uttamam |
svadāranirataḥ śīghraṁ naro bhadrāṇi paśyati ||
na cādharmeṇa lipyeta na cākīrtim avāpnuyāt |
svadārēṣu ratiḥ dharmo mṛtasya api na saṁśayaḥ ||
svajātidārā martyasya ihaloke paratra ca |
pretakāryāṇi kurvanti nivāpais tarpayanti ca ||
tad akṣayyaṁ ca dharmyaṁ ca svargyam āhur manīṣiṇaḥ |
svajātidārajāḥ putrā jāyante kulapūjitāḥ ||
priyā hi prāṇināṁ dārās tasmāt tvaṁ dharmabhāg bhava |
paradārarato martyo na ca bhadrāṇi paśyati ||
paradārāsmi bhadraṁ te na yuktaṁ tava sāmpratam |
dayitāḥ prāṇināṁ dārā dharmaṁ samanucintaya ||
ໄວສັມປາຍະນະກ່າວວ່າ: «ຜູ້ມີປັນຍາຍ່ອມພາກພຽນຢ່າງດີທີ່ສຸດ ເພື່ອໃຫ້ຢູ່ກັບເມຍຂອງຕົນຢ່າງກົງກຽມ; ຜູ້ທີ່ຈົ່ງຮັກແລະສັດຊື່ຕໍ່ເມຍຂອງຕົນ ຈະເຫັນຄວາມສຸກແລະຄວາມຈະເລີນໄວ. ບໍ່ຄວນໃຫ້ຕົນເອງເປື້ອນດ້ວຍອະທຳ ຫຼືຮັບຄວາມອັບອາຍ. ຄວາມຮັກແລະຄວາມສັດຊື່ຕໍ່ເມຍຂອງຕົນ ຖືກປະກາດວ່າເປັນທຳອັນສູງສຸດ—ເປັນປະໂຫຍດແມ່ນແຕ່ຫຼັງຄວາມຕາຍ. ເມຍຈາກຊຸມຊົນດຽວກັນເປັນຜູ້ເກື້ອກູນຊາຍທັງໃນໂລກນີ້ແລະໂລກໜ້າ: ນາງເຮັດພິທີໃຫ້ຜູ້ຕາຍ ແລະຖວາຍນ້ຳກັບອາຫານໃຫ້ວິນຍານ. ນັກຮູ້ເອີ້ນການຮັບໃຊ້ນັ້ນວ່າ ບໍ່ເສື່ອມສູນ ຖືກທຳ ແລະນຳໄປສູ່ສະຫວັນ; ລູກຊາຍທີ່ເກີດຈາກເມຍຊົນຊາດດຽວກັນ ຍ່ອມໄດ້ຮັບການນັບຖືໃນຕະກູນ. ແທ້ຈິງ ສຳລັບສັດທັງປວງ ເມຍຂອງຕົນແມ່ນທີ່ຮັກ; ດັ່ງນັ້ນເຈົ້າຈົ່ງເປັນຜູ້ຮ່ວມໃນທຳ. ແຕ່ຜູ້ຊາຍທີ່ໄລ່ຕາມເມຍຄົນອື່ນ ບໍ່ເຄີຍເຫັນຄວາມດີແທ້. “ຍິ່ງໄປກວ່ານັ້ນ ຂ້າເປັນເມຍຂອງຄົນອື່ນ—ຂໍໃຫ້ເຈົ້າພົບແຕ່ຄວາມດີ. ໃນຍາມນີ້ ບໍ່ສົມຄວນທີ່ເຈົ້າຈະເວົ້າກັບຂ້າແບບນີ້. ສຳລັບສັດທັງປວງ ເມຍຂອງຕົນແມ່ນທີ່ຮັກ; ຈົ່ງຄິດຄຳນຶງເຖິງທຳ”»។
वैशम्पायन उवाच
The passage teaches that devotion to one’s own spouse is a central form of dharma: it protects one from adharma and disgrace, brings welfare, and is linked to enduring merit through household and ancestral duties. Pursuing another’s wife is condemned as a path that blocks true well-being.
In the Virāṭa-parvan context, the narration presents a moral admonition: the speaker (through Vaiśampāyana’s report) articulates norms of righteous conduct regarding women and marriage, and includes a direct refusal—‘I am another’s wife; it is not proper to speak so now’—urging the listener to reflect on dharma.