Yajña-bhāga-vyavasthā and the Pravṛtti–Nivṛtti Framework (यज्ञभागव्यवस्था तथा प्रवृत्तिनिवृत्तिधर्मविवेचनम्)
जग्राह तां तदा शक्ति न चैनां स व्यकम्पयत् । भगवानके इस कथनको सहन न कर सकनेके कारण प्रह्नादने स्वयं ही उस शक्तिको उखाड़ फेंकनेका दृढ़ निश्चय कर लिया और उस शक्तिको पकड़कर खींचा; परंतु वे उसे हिला भी न सके
jagrāha tāṁ tadā śaktiṁ na caināṁ sa vyakampayat |
ພີດສະມະກ່າວວ່າ: ແລ້ວເຂົາກໍຈັບຫອກນັ້ນໄວ້ ແຕ່ກໍບໍ່ອາດເຮັດໃຫ້ມັນສັ່ນໄຫວໄດ້ແມ່ນແຕ່ນ້ອຍ. ເພາະທົນຄຳຂອງພຣະອົງບໍ່ໄດ້ ປຣະຫລາດຈຶ່ງຕັ້ງໃຈແນ່ວແນ່ວ່າຈະຖອນອາວຸດນັ້ນອອກດ້ວຍແຮງຂອງຕົນ; ເຂົາຈັບແລ້ວດຶງຢ່າງໝັ້ນຄົງ ແຕ່ມັນບໍ່ຍອມຂື້ນ. ຕອນນີ້ຊີ້ໃຫ້ເຫັນຄວາມຕ່າງລະຫວ່າງແຮງກາຍກັບອຳນາດອັນສູງຂອງພຣະບັນຊາ: ເມື່ອການກະທຳຂັດກັບພຣະປະສົງ ແຮງກາຍຢ່າງດຽວຍ່ອມບໍ່ພໍ.
भीष्म उवाच
The verse highlights that brute strength is limited when set against divine ordinance and dharma. Ethical action requires alignment with higher truth; otherwise, even determined effort may fail.
Prahlāda, provoked by the Lord’s statement, tries to uproot or move a spear by gripping and pulling it. Despite his resolve, he cannot make the weapon even tremble, demonstrating the futility of force in that situation.