Gṛhastha-vṛtti and Niyama: Models of Householder Livelihood and Discipline (गृहस्थवृत्ति-नियमाः)
कालोदकेन महता वर्षावर्तेन संततम् । मासोर्मिणर्तुवेगेन पक्षोलपतृणेन च
vyāsa uvāca | kālodakena mahatā varṣāvartena santatam | māsormibhir ṛtuvegena pakṣolapatṛṇena ca | nimeṣonmeṣa-phenena dinarātri-jalapravāhaiḥ | kāmadevo bhayaṅkaro grāhaḥ | vedā yajñāś ca naukāḥ | dharmo dvīpaḥ prāṇinām āśrayabhūtaḥ | artha-kāmau jalāni | satyabhāṣaṇaṃ mokṣaś ca ubhe tīre | hiṃsā-rūpā vṛkṣāḥ tasmin kāla-pravāhe vahanti | yugaṃ maryādā | brahmaiva ca taṃ kālanadaṃ prasūte parvataḥ | tasmin pravāhe patitā vidhātṛ-sṛṣṭāḥ sarve prāṇino yamalokaṃ prati ākarṣyante ||
ວະຍາສະ ກ່າວວ່າ: «ເວລາແມ່ນແມ່ນ້ໍາອັນໃຫຍ່ຫຼວງ. ນ້ໍາຂອງມັນຄືເວລາເອງ; ວົງນ້ໍາວຽນຄືຝົນທີ່ລຸກຂຶ້ນບໍ່ຢຸດ. ເດືອນເປັນຄື້ນທີ່ພຸ້ງພານ; ລະດູເປັນກະແສທີ່ຜັກດັນ; ກຶ່ງເດືອນເປັນເຄືອໄມ້ແລະຫຍ້າ. ການກະພິບຕາແລະບໍ່ກະພິບເປັນຟອງ; ກາງວັນແລະກາງຄືນເປັນສາຍນ້ໍາໄຫຼ. ກາມະ (ກາມະເທວະ) ແມ່ນຈະລະເຂ້ອັນນ່າຢ້ານຢູ່ໃນນັ້ນ. ພຣະເວດແລະຍັດຍາຄືເຮືອ; ທັມມະແມ່ນເກາະພັກພິງຂອງສັດທັງຫຼາຍ. ອັດຖະແລະກາມະເປັນນ້ໍາ; ການເວົ້າຄວາມຈິງແລະໂມກຂະເປັນຝັ່ງສອງຂ້າງ. ຕົ້ນໄມ້ແຫ່ງຄວາມຮຸນແຮງລອຍໄປຕາມກະແສນັ້ນ. ຍຸກະເປັນຂອບເຂດຂອງມັນ, ແລະ ພຣະພຣະຫມັນ (Brahman) ແມ່ນພູແຫຼ່ງກໍ່ກໍາເນີດແມ່ນ້ໍາເວລານີ້. ຕົກລົງໃນກະແສນີ້ ສັດທັງປວງທີ່ຜູ້ຈັດສັນສ້າງໄວ້ ຖືກດຶງໄປສູ່ອານາຈັກຂອງຍະມະ».
व्यास उवाच
Time is an irresistible current carrying all beings toward death and judgment; only disciplined life—grounded in Dharma, truthful speech, and oriented to moksha—provides safe footing and a way to ‘cross’ the dangers of desire, violence, and attachment.
Vyāsa delivers a sustained metaphor: the cosmos is a river of Time with cycles (days, months, seasons, yugas) as its features; desire is a predator within it; Vedic knowledge and sacrifice are boats; Dharma is a refuge-island; and all created beings are pulled along toward Yama’s realm.