ब्राह्मणस्य पूर्वतरा वृत्तिः — The Earlier Ideal Conduct of a Brahmana
River-of-Saṃsāra Metaphor
स्पृहामोहाभिमानेषु लोक: सक्तो विमुहति । “लोग ईर्ष्या, अभिमान, लोभ, काम, क्रोध, भय, स्पृहा, मोह और अभिमानमें फँसकर अपना विवेक खो बैठे हैं ।।
bhīṣma uvāca |
spṛhā-mohābhimāneṣu lokaḥ sakto vimuhyati |
bhavāṁs tu bhāva-tattva-jño vidvān jñāna-tapo'nvitaḥ ||
ພີສະມະ ກ່າວວ່າ: «ຜູ້ຄົນທັງຫຼາຍ ຕິດພັນຢູ່ກັບຄວາມຢາກ (ສະປຶຫາ), ຄວາມຫຼົງ, ແລະຄວາມທະນົງຕົນ ຈຶ່ງຫຼົງງົດ ແລະເສຍປັນຍາແຍກແຍະ. ແຕ່ທ່ານເປັນຜູ້ຮູ້ຕັດຕະ—ເປັນບັນດິດ ພ້ອມດ້ວຍຄວາມຮູ້ແລະຕະປະ—ມອງເຫັນການເຄື່ອນໄຫວຂອງກາລະໄດ້ຢ່າງແຈ້ງ ແລະພິຈາລະນາຄວາມເປັນຈິງດ້ວຍຄວາມເຂົ້າໃຈອັນໝັ້ນຄົງ. ຂໍ້ທາງຈັນຍາຄື: ຄວາມຜູກມັດເກີດຈາກກິເລດພາຍໃນ; ແຕ່ຄວາມແຈ້ງແລະການຕັດສິນທີ່ຖືກຕ້ອງ ເກີດຈາກຄວາມຮູ້ທີ່ຝຶກຝົນ ແລະການຄຸ້ມຄອງຕົນເອງ».
भीष्म उवाच
Attachment to craving, delusion, and ego makes people lose discernment; wisdom arises from knowledge, austerity, and mastery over the mind, which enables one to see reality (and Time’s movement) clearly.
In the Shanti Parva’s instruction-setting, Bhishma contrasts the confused condition of ordinary people with the elevated insight of his listener, praising him as a knower of truth and fit to understand subtle principles.