जापक–इक्ष्वाकु–सत्यविवादः
The Jāpaka, Ikṣvāku, and the Dispute on Truth and Merit
वानप्रस्थानां च द्रव्योपस्कार इति प्रायशः खल्वेते साधव: साधुपथ्यौदना: स्वाध्यायप्रसड्धिन-स्तीर्थाभिगमनदेशदर्शनार्थ. पृथिवीं पर्यटन्ति । तेषां प्रत्युत्थानाभिगमनाभिवादनानसूयवाक्प्रदानसुखश- क्त्यासनसुखशयनाभ्यवहारसत्क्रिया चेति
Bharadvāja uvāca: vānaprasthānāṃ ca dravyopaskāra iti prāyaśaḥ khalv ete sādhavaḥ sādhupathyau-danāḥ svādhyāya-prasaktinas tīrthābhigamana-deśa-darśanārthaṃ pṛthivīṃ paryaṭanti. teṣāṃ pratyutthānābhigamanābhivādanān asūyā-vāk-pradāna-sukha-śakty-āsana-sukha-śayana-abhyavahāra-satkriyā ceti.
ພາຣະດວາຊະ ກ່າວວ່າ: «ສໍາລັບຜູ້ທີ່ເຂົ້າສູ່ຂັ້ນຊີວິດວານະປຣັສຖະ (ຜູ້ຢູ່ປ່າ) ການສະສົມຊັບສິນ ແລະ ຂອງໃຊ້ສ່ວນຕົວ ໂດຍທົ່ວໄປບໍ່ແມ່ນວິຖີຂອງເຂົາ. ບຸກຄົນມີຄຸນທໍາເຫຼົ່ານີ້ ປາຖະໜາພຽງອາຫານບໍລິສຸດ ແລະ ເປັນປະໂຫຍດ ຈຶ່ງທ່ອງທ່ຽວໄປທົ່ວແຜ່ນດິນ ເພື່ອການສະຫວາດຢາຍ (ການສຶກສາວິທີວິເທດ), ການໄປສະຖານທີ່ສັກສິດ ແລະ ການເບິ່ງເຫັນດິນແດນຕ່າງໆ. ເມື່ອຜູ້ຢູ່ປ່າເຊັ່ນນັ້ນມາຮອດເຮືອນ ຄວນລຸກຂຶ້ນຕ້ອນຮັບ ກ້າວອອກໄປຮັບ ແລະ ຖວາຍຄວາມເຄົາລົບ. ຄວນເວົ້າໂດຍບໍ່ຈັບຜິດ ໃຫ້ຖ້ອຍຄໍາອ່ອນໂຍນ ແລະ ຈັດຫາບ່ອນນັ່ງສະບາຍ ບ່ອນນອນສະບາຍ ພ້ອມອາຫານທີ່ເໝາະສົມຕາມກໍາລັງ ເພື່ອຕ້ອນຮັບຢ່າງຄົບຖ້ວນ. ນີ້ແມ່ນໜ້າທີ່ຂອງຄົນຄອບຄົວຕໍ່ບຸກຄົນປະເສີດເຊັ່ນນັ້ນ».
भरद्वाज उवाच
Forest-dwellers (vānaprasthas) should not be oriented toward accumulating possessions; householders, in turn, must honour them through respectful reception, non-critical speech, and practical hospitality—seat, lodging, and food—according to their means.
Bharadvāja describes the typical conduct of vānaprasthas—wandering for study and pilgrimage—and then prescribes how a householder should behave when such renunciant travelers arrive: rise, greet, salute, speak kindly, and provide appropriate comforts and meals.