Aśvamedha-dīkṣā, Vyāsa’s horse-release, and Arjuna’s departure with Gāṇḍīva (आश्वमेधिक-दीक्षा तथा हय-उत्सर्गः)
तत्र योग्यं भवेत् किंचिद् रौक््मं तत् क्रियतामिति । “कुरुनन्दन! इस बीचमें तुम सोनेके 'स्फ्य” और “कूर्चः बनवा लो तथा और भी जो सुवर्णमय सामान आवश्यक हों, उन्हें तैयार करा डालो
tatra yogyaṃ bhavet kiñcid raukmaṃ tat kriyatām iti |
ໄວສັມປາຍະນະ ກ່າວວ່າ: “ທີ່ນັ້ນ ສິ່ງໃດກໍຕາມທີ່ຄວນເປັນຂອງຄໍາ ຈົ່ງໃຫ້ສ້າງຂຶ້ນ.” ແລະໄດ້ຊີ້ນໍາວ່າ: “ໂອ ຜູ້ເປັນຄວາມຊື່ນໃຈແຫ່ງກຸຣຸ! ໃນຊ່ວງນີ້ ຈົ່ງໃຫ້ເຮັດ ‘ສຟະຍາ’ (sphyā) ແລະ ‘ກູຣຈະ’ (kūrcha) ເປັນຄໍາ ພ້ອມທັງສິ່ງຂອງຄໍາອື່ນໆທີ່ຈໍາເປັນ ຈົ່ງຕຽມໃຫ້ພ້ອມ.” ຄໍາສັ່ງນີ້ເນັ້ນການຕຽມວັດຖຸອັນບໍລິສຸດ ແລະ ເໝາະສົມຕາມພິທີ—ໂດຍສະເພາະຄໍາ—ໃຫ້ທັນເວລາສໍາລັບການປະກອບພິທີອັນສັກສິດທີ່ຈະມາ, ຍ້ຳເນັ້ນຄວາມເປັນລະບຽບ ແລະ ຄວາມສົມຄວນໃນການກະທໍາຕາມທັມມະ.
वैशम्पायन उवाच
Dharmic undertakings require appropriateness (yogyatā) and purity of means: materials suited to the rite should be prepared in the right manner and time, reflecting disciplined, responsible action.
The narrator reports an instruction to arrange for suitable golden articles to be manufactured/prepared as part of the logistical and ritual requirements connected with the Aśvamedha-related proceedings.