Adhyāya 240: Indriya–Manas–Buddhi–Ātman — The Inner Hierarchy and Restraint (इन्द्रिय-मनस्-बुद्धि-आत्म-क्रमः)
सत्त्वसंसेवनाद धीरो निद्रामुच्छेत्तुमरहति । विद्वानोंने योगके जो काम
sattvasaṃsevanād dhīro nidrām ucchettum arhati | vidvān yoge ye kāma-krodha-lobha-bhaya-svapna iti pañca doṣāḥ proktās teṣāṃ pūrṇatayā ucchedaṃ kuryāt | teṣāṃ madhye krodhaṃ śamena (manonigrahena) jayet, kāmaṃ saṅkalpatyāgena parājayet, tathā dhīraḥ sattvaguṇasaṃsevanena nidrāyā ucchedaṃ kartum arhati ||
ವ್ಯಾಸನು ಬೋಧಿಸಿದನು—ಸತ್ತ್ವ (ಸ್ಪಷ್ಟತೆ ಮತ್ತು ಸಮತ್ವ)ವನ್ನು ಬೆಳೆಸುವುದರಿಂದ ಧೀರನು ಅತಿನಿದ್ರೆಯನ್ನು ಕಡಿದುಹಾಕಬಲ್ಲನು. ಯೋಗದಲ್ಲಿ ಹೇಳಿದ ಐದು ದೋಷಗಳು—ಕಾಮ, ಕ್ರೋಧ, ಲೋಭ, ಭಯ ಮತ್ತು ಸ್ವಪ್ನಜನ್ಯ ಮೋಹ—ಇವನ್ನೆಲ್ಲ ಜ್ಞಾನಿ ಸಾಧಕನು ಬೇರುಸಹಿತ ನಿರ್ಮೂಲ ಮಾಡಬೇಕು. ಅವುಗಳಲ್ಲಿ ಕ್ರೋಧವನ್ನು ಶಮದಿಂದ, ಅಂದರೆ ಮನೋನಿಗ್ರಹದಿಂದ ಜಯಿಸಬೇಕು; ಕಾಮವನ್ನು ಹಠಸಂಕಲ್ಪ ಮತ್ತು ತೃಷ್ಣೆಯನ್ನು ತ್ಯಜಿಸುವುದರಿಂದ ಪರಾಜಯಗೊಳಿಸಬೇಕು. ಹೀಗೆ ಸತ್ತ್ವನಿಷ್ಠೆಯಿಂದ ಧೀರನು ಆಲಸ್ಯ-ನಿದ್ರೆಯನ್ನು ಜಯಿಸುತ್ತಾನೆ.
व्यास उवाच
The verse teaches a practical ethic of inner conquest: uproot five yogic defects—desire, anger, greed, fear, and dream-delusion—by specific counter-practices. Anger is subdued through śama (mental restraint), desire through abandoning saṅkalpa (compulsive intention/craving), and lethargy/sleep through sustained cultivation of sattva.
In the Śānti Parva’s instruction-oriented setting, Vyāsa speaks as a teacher, laying out a concise yogic regimen: identify key inner enemies and apply targeted disciplines to purify conduct and stabilize the mind.