मुक्त मुक्त द्रोणचापात् तज्जघान धनंजय: । द्रोणाचार्यके धनुषसे क्रमश: छूटे हुए ऐन्द्र, पाशुपत, त्वाष्ट्, वायव्य तथा वारुण नामक अस्त्रको अर्जुनने तत्काल शान्त कर दिया
sañjaya uvāca | mukta-muktaṃ droṇa-cāpāt taj jaghāna dhanañjayaḥ | droṇācāryake dhanuṣaḥ kramaśaḥ chūṭe huye aindra-pāśupata-tvāṣṭra-vāyavya-vāruṇa-nāmaka astrāṇi arjunena tatkālaṃ śāntīkṛtāni |
ಸಂಜಯನು ಹೇಳಿದನು—ದ್ರೋಣನ ಧನುಸ್ಸಿನಿಂದ ಪುನಃ ಪುನಃ ಬಿಡುಗಡೆಯಾದ ಅಸ್ತ್ರಗಳನ್ನು ಧನಂಜಯ (ಅರ್ಜುನ) ಪ್ರತಿಹತ ಮಾಡಿ ತಡೆದನು. ದ್ರೋಣಾಚಾರ್ಯರ ಧನುಸ್ಸಿನಿಂದ ಕ್ರಮವಾಗಿ ಹೊರಟ ಐಂದ್ರ, ಪಾಶುಪತ, ತ್ವಾಷ್ಟ್ರ, ವಾಯವ್ಯ ಮತ್ತು ವಾರುಣ ಎಂಬ ದಿವ್ಯಾಸ್ತ್ರಗಳನ್ನು ಅವನು ತಕ್ಷಣವೇ ಶಮನಗೊಳಿಸಿದನು. ಈ ಘಟನೆಯು ಶಕ್ತಿಯ ಮೇಲಿನ ಶಿಸ್ತುಬದ್ಧ ಪಾಂಡಿತ್ಯವನ್ನು ತೋರಿಸುತ್ತದೆ—ಅತ್ಯಂತ ಭೀಕರ ಬಲವನ್ನೂ ಸಂಯಮ, ನಿಖರತೆ ಮತ್ತು ದೃಢ ಸಂಕಲ್ಪದಿಂದ ಎದುರಿಸಿ, ಯುದ್ಧಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ ಅಶಾಸಿತ ವಿನಾಶ ಹರಡದಂತೆ ತಡೆಯಬೇಕು.
संजय उवाच
The passage highlights ethical restraint in the use of power: even when divine-grade weapons are deployed, the ideal warrior responds with controlled skill aimed at neutralizing harm rather than escalating destruction.
Sañjaya reports that Droṇa releases a succession of powerful astras from his bow, and Arjuna immediately counters and pacifies each one, preventing their effects from unfolding on the battlefield.