Sātyaki-praveśaḥ and Duryodhana-saṃnipātaḥ
Sātyaki’s passage and Duryodhana’s mass engagement
अदृश्यन्तोष्णपर्याये मेघानामिव वागुरा: । भारत! मोती और मूँगोंसे चित्रित तथा मणियों और सुवर्णोंसे विभूषित ध्वज, विचित्र आभूषण, सुवर्णमय कवच, वैजयन्ती, पताका, हाथियोंके झूल और कम्बल, चमचमाते हुए तीखे शस्त्र, घोड़ोंकी पीठपर बिछाये जानेवाले वस्त्र, हाथियोंके कुम्भस्थलमें और मस्तकोंपर सुशोभित होनेवाली सोने-चाँदीकी मालाएँ तथा दन्तवेष्टन--इन सब वस्तुओंके कारण उभयपक्षकी सेनाएँ वर्षाकालमें बगलोंकी पाँति, खद्योत, ऐरावत और बिजलियोंसे युक्त मेघसमूहोंके समान दृष्टिगोचर हो रही थीं
sañjaya uvāca |
adṛśyantoṣṇaparyāye meghānām iva vāgurāḥ |
ಉರಿಯುವ ಬೇಸಿಗಿನ ಆ ಕಾಲದಲ್ಲಿ ಎರಡೂ ಸೇನೆಗಳ ವ್ಯೂಹಗಳು ಮೋಡಗಳ ಜಾಲದಂತೆ ಕಾಣುತ್ತಿದ್ದವು. ಓ ಭಾರತ! ಮುತ್ತು-ಪ್ರವಾಳಗಳಿಂದ ಚಿತ್ರಿತ, ಮಣಿ-ಸುವರ್ಣಗಳಿಂದ ವಿಭೂಷಿತ ಧ್ವಜಗಳು; ವಿಚಿತ್ರಾಭರಣಗಳು; ಸುವರ್ಣಮಯ ಕವಚಗಳು; ವೈಜಯಂತೀ ಮಾಲೆಗಳು; ಪತಾಕೆಗಳು ಮತ್ತು ಧ್ವಜಗಳು; ಆನೆಗಳ ಝೂಲು-ಕಂಬಳಿಗಳು; ಮಿನುಗುವ ತೀಕ್ಷ್ಣ ಶಸ್ತ್ರಗಳು; ಕುದುರೆಗಳ ಬೆನ್ನ ಮೇಲೆ ಹಾಸಿದ ಶ್ರೀಮಂತ ವಸ್ತ್ರಗಳು; ಆನೆಗಳ ಕುಂಭಸ್ಥಲ ಮತ್ತು ಮಸ್ತಕಗಳ ಮೇಲೆ ಹೊಳೆಯುವ ಬಂಗಾರ-ಬೆಳ್ಳಿಯ ಹಾರಗಳು ಹಾಗೂ ದಂತವೇಷ್ಟನಗಳು—ಇವೆಲ್ಲ ಕಾರಣದಿಂದ ಎರಡೂ ಪಾಳಯಗಳ ಸೇನೆಗಳು ಮಳೆಗಾಲದ ಮೋಡಗುಚ್ಛಗಳಂತೆ ದೃಶ್ಯವಾಗುತ್ತಿದ್ದವು; ಅದರಲ್ಲಿ ಕೊಕ್ಕರೆಗಳ ಸಾಲು, ಜ್ಯೋತಿಪುಟಗಳ ಝಳಪು, ಐರಾವತದಂತ ವೈಭವ ಮತ್ತು ಮಿಂಚಿನ ಕಿರಣಗಳು ತುಂಬಿದಂತಿತ್ತು.
संजय उवाच
The passage highlights the contrast between outward brilliance and inner danger: war can look magnificent—gold, gems, banners, and shining weapons—yet it remains a snare that entangles and destroys. The cloud-and-lightning imagery suggests beauty mixed with menace, warning against being misled by spectacle.
Sañjaya describes to Dhṛtarāṣṭra how both armies, richly decorated with banners, armor, ornaments, and elephant and horse trappings, appear like monsoon cloud-banks—bright with lightning-like weapons and dotted with crane-like lines and firefly-like glimmers—conveying the scale and intensity of the battlefield scene.