पतितान् विविधांश्षापांश्रित्रान् हेमपरिष्कृतान् । कुथा बहुविधाकाराश्चामरान् व्यजनानि च,नाना प्रकारके विचित्र एवं स्वर्णभूषित धनुष गिरे हुए थे। हाथीकी पीठपर बिछाये जानेवाले भाँति-भाँतिके कम्बल तथा चँँवर और व्यजन भी यत्र-तत्र गिरे दिखायी देते थे
sañjaya uvāca |
patitān vividhān śāpān śritrān hemapariṣkṛtān |
kuthā bahuvidhākārāś cāmarān vyajanāni ca ||
ಸಂಜಯನು ಹೇಳಿದನು—ಅಲ್ಲಿ ನಾನಾವಿಧ ಶಸ್ತ್ರಾಸ್ತ್ರಗಳು ಮತ್ತು ಉಪಕರಣಗಳು ಚದುರಿಕೊಂಡು ಬಿದ್ದಿದ್ದವು; ಹಲವು ರೂಪಗಳಲ್ಲಿ ನಿರ್ಮಿತವಾಗಿದ್ದು, ಚಿನ್ನದಿಂದ ಅಲಂಕರಿಸಲ್ಪಟ್ಟವು. ಆನೆಗಳ ಬೆನ್ನ ಮೇಲೆ ಹಾಸುವ ವಿಧವಾದ ವಿವಿಧ ಆವರಣಗಳು, ಹಾಗೆಯೇ ಚಾಮರಗಳು ಮತ್ತು ವ್ಯಜನಗಳೂ ಇಲ್ಲಿ-ಅಲ್ಲಿ ಬಿದ್ದಿದ್ದವು. ರಾಜಶಕ್ತಿಯ ವೈಭವಚಿಹ್ನೆಗಳು ಯುದ್ಧವಿಧ್ವಂಸದ ನಡುವೆ ಮಣ್ಣಲ್ಲಿ ಉರುಳಿಕೊಂಡಿದ್ದವು.
संजय उवाच
The verse underscores the impermanence of worldly splendor: symbols of sovereignty and luxury—gold ornaments, royal fans, and coverings—become mere debris when dharma-driven conflict turns into devastation.
Sañjaya is describing the battlefield scene: weapons and royal accoutrements (elephant coverings, yak-tail whisks, and fans) are seen fallen and scattered, conveying the scale of disorder and loss.