Adhyaya 12
Amsha 4 - Royal DynastiesAdhyaya 123 Verses

Adhyaya 12

ज्यामघ-शैब्या-प्रसङ्गः (Jyāmagha and Śaibyā: Kingship, Fear, and Lineage Tension)

ព្រះបារាសរ ប្រាប់មៃត្រេយៈអំពីព្រះមហាក្សត្រដែល “ស្ថិតក្រោមអំណាចភរិយា” (bhāryā-vaśya) ហើយលើកយ៉ាមឃៈ ប្តីរបស់សៃប្យា ជាអ្នកលេចធ្លោបំផុត។ សៃប្យា នៅតែអបុត្រា (គ្មានកូនប្រុស) ខណៈយ៉ាមឃៈប្រាថ្នាចង់មានពូជពង្ស តែដោយសារភ័យ គាត់មិនយកភរិយាផ្សេងទៀតទេ—ភ័យការរអាក់រអួលក្នុងគ្រួសារ ភាពអស្ថិរភាពនៃរាជ្យ និងផលនៃការរំលោភព្រំដែនធម៌ក្នុងទំនាក់ទំនង។ ក្នុងរឿងមានពាក្យសម្តីមុតមាំរបស់ស្ត្រីម្នាក់ថា៖ ពេលគ្មានកូនប្រុស ហើយគ្មានភរិយាផ្សេងទៀត តើតាមរយៈកូនប្រុសណា ទើបអាចបង្កើតទំនាក់ទំនង “កូនប្រសាស្រី” បាន? នេះបង្ហាញថាវង្សត្រកូលពឹងផ្អែកលើធម៌ ភាពស្របច្បាប់សង្គម និងពាក្យសម្តីដែលកំណត់សាច់ញាតិ ហើយទាំងអស់ស្ថិតក្រោមការគ្រប់គ្រងកម៌របស់ព្រះវិṣṇុ។

Shlokas

Verse 4

भार्यावश्यास् तु ये केचिद् भविष्यन्त्य् अथ वा मृताः तेषां तु ज्यामघः श्रेष्ठः शैब्यापतिर् अभून् नृपः

ក្នុងចំណោមស្តេចទាំងឡាយដែលស្ថិតក្រោមអំណាចភរិយា—មិនថាជាអ្នកនឹងមកនៅអនាគត ឬអ្នកដែលបានលាចាកទៅហើយ—ជ្យាមឃៈគឺល្អឥតខ្ចោះជាងគេ; ព្រះនរេន្ទ្រនោះបានជាស្វាមីរបស់សៃប្យា។

Verse 5

अपुत्रा तस्य सा पत्नी शैब्या नाम तथाप्य् असौ अपत्यकामो ऽपि भयान् नान्यां भार्याम् अविन्दत

ភរិយារបស់ព្រះองค์មាននាមថា សៃប្យា ហើយនាងនៅតែគ្មានបុត្រ; ទោះបីប្រាថ្នាចង់បានកូនក៏ដោយ ដោយសារភ័យខ្លាច ព្រះองค์មិនបានយកភរិយាផ្សេងទៀតឡើយ។

Verse 12

नाहं प्रसूता पुत्रेण नान्या पत्न्य् अभवत् तव स्नुषासंबन्धता ह्य् एषा कतमेन सुतेन ते

“ខ្ញុំមិនបានប្រសូត្របុត្រឲ្យលោកទេ ហើយក៏មិនមានស្ត្រីផ្សេងណាមកជាភរិយារបស់លោកដែរ។ ដូច្នេះ ទំនាក់ទំនង ‘កូនប្រសាស្រី’ របស់ខ្ញុំនេះ នឹងកើតឡើងតាមរយៈបុត្រណារបស់លោកបានយ៉ាងដូចម្តេច?”

Frequently Asked Questions

It is a moral-psychological classification used in dynastic narration: Parāśara highlights how domestic influence can shape political decisions, especially in matters of succession and social order, without presenting it as mere gossip—rather as a dharma-relevant factor in vaṁśa history.

The verse states he is restrained by fear (bhaya), implying concern for disorder—household conflict, legitimacy disputes, or destabilization of dharmic and political equilibrium.

She argues that snūṣā-sambandha (daughter-in-law status) presupposes a son through whom the relation is established; if there is no son and no co-wife, the claim becomes incoherent, exposing a tension between social designation and genealogical fact.