Adhyāya 36: Ghora-yuddha-varṇanam
A Clinical Description of the Intensified Engagement
स शल्यमाभाष्य जगाद वाक्यं पार्थस्य कर्मातिशयं विचिन्त्य । मानेन दर्पेण विदह्ममान: क्रोधेन दीप्यन्निव नि:श्वसंश्ष
sa śalyam ābhāṣya jagāda vākyaṃ pārthasya karmātiśayaṃ vicintya | mānena darpeṇa vidhakṣyamānaḥ krodhena dīpyann iva niḥśvasan naraśreṣṭha | tad-anantaraṃ prakāśamāna-sūryāgni-samāna-tejasvī śatru-vīra-saṃhāraṇe samarthaś ca ratha-stho rathiśreṣṭhaḥ karṇaḥ etad dṛṣṭvā yathā bhīṣma-droṇayoḥ parākramasya lopo jātaḥ, arjunasya alaukika-karmaṇaḥ cintanaṃ kṛtvā abhimāna-darpa-dagdhaḥ krodhāt calann iva dīrgha-dīrghaṃ niḥśvāsaṃ cakāra | tadā sa śalyaṃ sambodhya uvāca —
サンジャヤは言った。シャリヤに呼びかけたのち、カルナは語った――その心はパールタ(アルジュナ)の並外れた武威に据えられていた。誇りと驕りに灼かれ、怒りに燃え、風に煽られる火のように荒く息をついた。ついで、太陽と火のごとく輝き、戦車に座して敵の勇士を滅ぼし得る、御者の中の第一人者たる彼は、ビーマとドローナの勢いが衰えたのを見て、アルジュナの超人の戦功を思い返した。傷ついた自尊に蝕まれ、長く重い息を引き、シャリヤに向き直って語り始めた。
संजय उवाच
The verse highlights how pride (māna, darpa) and anger (krodha) distort judgment in conflict: even a great warrior, when consumed by wounded ego, becomes inwardly 'burned' and agitated. Ethically, it cautions that inner discipline is as decisive as outer strength.
Sañjaya describes Karṇa on the battlefield: seeing the earlier champions Bhīṣma and Droṇa no longer dominating, Karṇa broods over Arjuna’s exceptional feats, becomes inflamed with pride and wrath, breathes heavily, and then addresses his charioteer Śalya to speak.