Dama-pradhāna-dharma (Self-restraint as the Root of Dharma) — Śānti-parva 154
इत्युक्तास्ते न्यवर्तन्त शोकार्ता: पुत्रवत्सला: | अड्के शिर: समाधाय रुरुदुर्बहुविस्तरम् । तेषां रुदितशब्देन गृश्रो5भ्येत्य वचो5ब्रवीत्,सियारके ऐसा कहनेपर वे पुत्रवत्सल बान्धव शोकसे पीड़ित हो लौट पड़े और बालकका मस्तक अपनी गोदमें रखकर जोर-जोरसे रोने लगे। उनके रोनेकी आवाज सुनकर गीध पास आ गया और इस प्रकार बोला
jambuka uvāca |
ity uktās te nyavartanta śokārtāḥ putravatsalāḥ |
aṅke śiraḥ samādhāya rurudur bahuvistaram |
teṣāṁ ruditśabdena gṛdhro 'bhyetya vaco 'bravīt |
Mendengar demikian, para kerabat yang penuh kasih kepada sang anak itu kembali dengan hati diliputi duka. Mereka meletakkan kepala bocah itu di pangkuan dan menangis keras lama sekali. Mendengar suara ratapan mereka, seekor burung nasar mendekat lalu berkata.
जम्बुक उवाच