Adhyāya 52 (Sabhā-parva): Vidura Invites Yudhiṣṭhira to Hastināpura for the Dice Match
इतना ही नहीं, वे सुन्दर काले रंगके चँवर तथा चन्द्रमाके समान श्वेत दूसरे चामर एवं हिमालयके पुष्पोंसे उत्पन्न हुआ स्वादिष्ट मधु भी प्रचुर मात्रामें लाये थे। उत्तरकुरुदेशसे गंगाजल और मालाके योग्य रत्न तथा उत्तर कैलाससे प्राप्त हुई अतीव बलसम्पन्न औषधियाँ एवं अन्य भेंटकी सामग्री साथ लेकर आये हुए पर्वतीय भूपालगण अजातशत्रु राजा युधिष्ठिरके द्वारपर रोके जाकर विनीतभावसे खड़े थे ।। ये परार्थे हिमवत: सूर्योदयगिरौ नृपा: । कारूषे च समुद्रान्ते लौहित्यमभितश्न ये,पिताजी! मैंने देखा कि जो राजा हिमालयके परार्धभागमें निवास करते हैं, जो उदयगिरिके निवासी हैं, जो समुद्र-तटवर्ती कारूषदेशमें रहते हैं तथा जो लौहित्यपर्वतके दोनों ओर वास करते हैं, फल और मूल ही जिनका भोजन है, वे चर्मवस्त्रधारी क्रूरतापूर्वक शस्त्र चलानेवाले और क्रूरकर्मा किरातनरेश भी वहाँ भेंट लेकर आये थे
etad eva na kevalam—te sundarāṇi kṛṣṇavarṇāṇi cāmarāṇi candramāḥ-sadṛśāni śvetāni anyāni cāmarāṇi ca, himālaya-puṣpa-sambhūtaṃ svādu madhu ca pracura-mātrāyāṃ ānītavantaḥ. uttarakuṛu-deśāt gaṅgā-jalaṃ mālā-yogya-ratnāni ca, uttara-kailāsāt prāptāḥ atīva-bala-sampannāḥ auṣadhayaḥ anyāni ca bheṭa-dravyāṇi gṛhītvā āgatāḥ parvatīyā bhūpālāḥ ajātaśatruṃ rājānaṃ yudhiṣṭhiram dvāri ruddhvā vinīta-bhāvena tiṣṭhanti. ye parārdhe himavataḥ sūryodaya-girau nṛpāḥ, kārūṣe ca samudrānte, lauhityam abhitaś ca ye—pitāḥ, mayā dṛṣṭāḥ; phala-mūla-bhojanāḥ, carma-vastra-dhāriṇaḥ, krūraṃ śastra-prayoga-kāriṇaḥ, krūra-karmāṇaḥ kirāta-nareśāḥ api tatra bheṭāṃ gṛhītvā āgatāḥ.
Bukan itu saja—mereka membawa kipas chāmara yang indah berwarna gelap, juga chāmara lain putih laksana bulan, serta madu lezat yang dikatakan berasal dari bunga-bunga Himalaya, dalam jumlah melimpah. Dari Uttarakuru mereka mengusung air suci Gangga dan permata yang layak dirangkai menjadi kalung; dari wilayah Kailāsa di utara mereka membawa ramuan obat yang amat berdaya, beserta aneka persembahan lainnya. Para raja pegunungan itu, tertahan di ambang pintu Raja Yudhiṣṭhira—Ajātaśatru—berdiri dengan rendah hati. Dan lagi, Ayah, aku sendiri melihat para penguasa yang tinggal di bagian jauh Himalaya, di Gunung Matahari Terbit, di Karūṣa dekat tepi samudra, serta di kedua sisi jajaran Lauhitya; bahkan para kepala suku Kirāta—pemakan buah dan umbi, berselimut kulit, garang dalam penggunaan senjata dan keras dalam perbuatan—datang pula membawa upeti.
दुर्योधन उवाच
The passage contrasts rightful honor given to a dharmic ruler with the inner moral danger of envy: public prosperity and universal homage can either reinforce righteous kingship or, when misread through jealousy, become the seed of adharma and familial ruin.
Duryodhana describes the vast array of tribute brought to Yudhishthira’s court—luxury items, sacred water, gems, medicines—and notes that even remote mountain and forest rulers (including Kiratas) arrived with gifts, standing humbly at Yudhishthira’s door.