(धनंजयो महाराज दक्षिणं पक्षमास्थित: । भीमसेनो महाबाहुर्वामं पक्षमुपाश्रित: ।। सात्यकिद्रौपदेयाश्ष स्वयं राजा च पाण्डव: । व्यूहस्य प्रमुखे तस्थु: स्वेनानीकेन संवृता: ।। स्वबलेनारिसैन्यं तत् प्रत्यवस्थाप्य पाण्डव: । प्रत्यव्यूहत् पुरस्कृत्य धृष्टद्युम्म शिखण्डिनौ ।। तत् सादिनागकलिलं पदातिरथसंकुलम् | धृष्टद्युम्नमुखं व्यूहमशो भत महाबलम् ।।) महाराज! अर्जुन दाहिने पक्षमें खड़े हुए और महाबाहु भीमसेनने बायें पक्षका आश्रय लिया। सात्यकि, द्रौपदीके पुत्र तथा स्वयं राजा युधिष्ठिर अपनी सेनासे घिरकर व्यूहके मुहानेपर खड़े हुए। युधिष्ठिरने अपनी सेना द्वारा प्रतिरोध करके शत्रुकी उस सेनाको ठहर जानेके लिये विवश कर दिया और धृष्टद्युम्मन तथा शिखण्डीको आगे करके उसके मुकाबलेमें अपनी सेनाका व्यूह बनाया। घुड़सवारों, हाथियों, पैदलों और रथोंसे भरा हुआ वह प्रबल व्यूह, जिसके प्रमुख भागमें धृष्टद्युम्न थे, बड़ी शोभा पा रहा था। अनिनिर्वेश्ानर: पूर्वो ब्रह्मेद्ध: सप्तितां गत: । तस्माद् यः प्रथमं जातस्तं देवा ब्राह्मणं विदु:,वेद-मन्त्रोंद्वारा प्रचलित और सबसे पहले प्रकट हुए सम्पूर्ण विश्वके नेता अग्निदेव, जो ब्रह्माजीके मुखसे सर्वप्रथम उत्पन्न हैं और इसी कारण देवता जिन्हें ब्राह्मण मानते हैं, अर्जुनके उस दिव्य रथके अश्व बने हुए थे
sañjaya uvāca |
dhanañjayo mahārāja dakṣiṇaṃ pakṣam āsthitaḥ |
bhīmaseno mahābāhur vāmaṃ pakṣam upāśritaḥ ||
sātyakir draupadeyāś ca svayaṃ rājā ca pāṇḍavaḥ |
vyūhasya pramukhe tasthuḥ svenānīkena saṃvṛtāḥ ||
svabalena arisainyaṃ tat pratyavasthāpya pāṇḍavaḥ |
pratyavyūhat puraskṛtya dhṛṣṭadyumnam śikhaṇḍinam ||
tat sādina-gaja-kalilaṃ padāti-ratha-saṅkulam |
dhṛṣṭadyumna-mukhaṃ vyūham aśobhat mahābalam ||
agnir nirveśanaraḥ pūrvo brahmeddhaḥ saptitāṃ gataḥ |
tasmād yaḥ prathamaṃ jātas taṃ devā brāhmaṇaṃ viduḥ ||
Sañjaya berkata: “Wahai Raja, Dhanañjaya (Arjuna) mengambil posisi di sayap kanan, dan Bhīmasena yang berlengan perkasa memegang sayap kiri. Sātyaki, putra-putra Draupadī, dan Raja Yudhiṣṭhira sendiri berdiri di bagian terdepan formasi, dikelilingi oleh divisi mereka. Lalu sang Pāṇḍava, dengan kekuatan pasukannya, menahan bala tentara musuh hingga terpaksa berhenti; dan dengan menempatkan Dhṛṣṭadyumna serta Śikhaṇḍin di barisan depan, ia menyusun formasi tandingan. Formasi yang kuat itu—padat oleh pasukan berkuda dan gajah, sesak oleh infanteri dan kereta perang, serta dipimpin di bagian terdepan oleh Dhṛṣṭadyumna—tampak bersinar megah. Dan Dewa Api—purba, pemimpin jagat, dinyalakan oleh Brahmā dan lahir pertama dari mulut Brahmā, sehingga para dewa memandangnya sebagai ‘brāhmaṇa’—telah menjadi kuda-kuda kereta ilahi Arjuna, dipanggil dan diteguhkan oleh mantra-mantra Weda.”
संजय उवाच
Even amid violent conflict, the narrative highlights disciplined order (vyūha), responsible leadership, and reliance on sanctioned means: the Pāṇḍavas act through coordinated deployment and restraint (checking the enemy rather than reckless charge), while the mention of Agni linked to Vedic mantras underscores the ideal that power should be aligned with sacred order and rightful conduct.
Sañjaya reports the Pāṇḍavas’ battlefield arrangement: Arjuna holds the right wing, Bhīma the left; Sātyaki, the Draupadeyas, and Yudhiṣṭhira stand at the front. Yudhiṣṭhira halts the enemy’s advance and forms a counter-formation with Dhṛṣṭadyumna and Śikhaṇḍin leading. The passage then adds a marvel: Agni, first-born from Brahmā’s mouth and honored as ‘brāhmaṇa’ among gods, serves as the horses of Arjuna’s divine chariot, empowered through Vedic mantra.