Jayadrathasya śoka-bhaya-vilāpaḥ — Droṇena āśvāsanaṃ ca
Jayadratha’s lament and Droṇa’s reassurance
ततो हतानि भूतानि चराणि स्थावराणि च । महता क्रोधवेगेन त्रासयन्निव वीर्यवान्,तदनन्तर आकाश और पृथ्वीमें सब ओर आगकी प्रचण्ड लपटें व्याप्त हो गयीं। दाह करनेमें समर्थ एवं अत्यन्त शक्तिशाली भगवान् अग्निदेव महान् क्रोधके वेगसे सबको त्रस्त- से करते हुए सम्पूर्ण चराचर जगत्को दग्ध करने लगे। इससे बहुत-से स्थावर-जंगम प्राणी नष्ट हो गये
tato hatāni bhūtāni carāṇi sthāvarāṇi ca | mahatā krodha-vegena trāsayann iva vīryavān | tad-anantaraṃ ākāśa-pṛthivīṣu sarvato 'gni-pracaṇḍa-lapaṭā vyāptāḥ | dāha-kṣamaḥ atyanta-śaktimān bhagavān agni-devaḥ mahataḥ krodhasya vegena sarvān trastān iva kurvan samastaṃ carācara-jagat dagdhuṃ pracakrame | tena bahavaḥ sthāvara-jaṅgamāḥ prāṇinaḥ naṣṭāḥ |
Lalu banyak makhluk—yang bergerak maupun yang tak bergerak—tewas. Dengan gelombang amarah yang dahsyat, sang perkasa seakan-akan membuat semua gentar.
नारद उवाच
The verse underscores how uncontrolled wrath—especially when allied with immense power—spreads beyond its intended target and harms the innocent, disrupting the moral order (dharma) by consuming both the moving and the unmoving world.
Nārada describes a sudden, all-pervading outbreak of fierce fire across sky and earth: Agni, driven by a great surge of anger, begins burning the entire realm of living beings, causing widespread destruction among both stationary and roaming creatures.