Śuka–Janaka Saṃvāda: Āśrama-krama, Jñāna-vijñāna, and the Marks of Liberation (शुक-जनक संवादः)
शौचमार्जवमाचारमलौल्यं हृद्यसम्भ्रम: | इष्टानिष्टवियोगानां कृतानामविकत्थना
yājñavalkya uvāca | śaucam ārjavam ācāram alaulyaṁ hṛdya-sambhramaḥ | iṣṭāniṣṭa-viyogānāṁ kṛtānām avikatthanā dhairyam ānandaḥ prītiḥ utkarṣaḥ prakāśaḥ (jñāna-śaktiḥ) sukhaṁ śuddhir ārogyaṁ santoṣaḥ śraddhā akāpaṇyam asaṁrambhaḥ kṣamā dhṛtir ahiṁsā samatā satyam ṛṇa-rahitatā mṛdutā lajjā acaṁcalatā śaucaṁ saralatā sadācāraḥ alolupatā hṛdaye sambhramasya abhāvaḥ iṣṭa-an-iṣṭa-viyogasya akīrtanam dānena dhairya-dhāraṇam akāmata paropakāraḥ sarva-bhūteṣu dayā ca—ete sarve sattva-sambandhino guṇāḥ proktāḥ |
याज्ञवल्क्य बोले—शौच, सरलता, सदाचार, अलोलुपता और हृदय में सम्भ्रम का न होना; तथा प्रिय-अप्रिय के वियोग में भी अपने कृत्यों का बखान न करना—ये सत्त्व के गुण हैं।
याज़्वल्क्य उवाच
The verse enumerates sattva-based virtues—purity, honesty, calmness, non-violence, truth, contentment, compassion, and desirelessness—presenting an ethical profile of a clear and harmonious mind that supports dharma.
In the didactic setting of Śānti Parva, Yājñavalkya is instructing by classifying moral and psychological traits; here he identifies the qualities that belong to sattva, contrasting them implicitly with rajasic and tamasic tendencies.