राजन! उस समय उन्होंने देश-देशमें थके-माँदे रोगी, बालक और वृद्धोंका सत्कार करनेके लिये नाना प्रकारकी देनेयोग्य वस्तुएँ प्रचुर मात्रामें तैयार करा रखी थीं ।। तानि यानीह देशेषु प्रतीक्षन्ति सम भारत । बुभुक्षितानामर्थाय क्लृप्तमन्नं समन््तत:
rājan! us samaya unhoṃne deśa-deśa meṃ thake-māṃde rogī, bālaka aura vṛddhoṃ kā satkāra karane ke liye nānā prakāra kī dene-yogya vastueṃ pracura mātrā meṃ taiyāra karā rakhī thīṃ. tāni yānīha deśeṣu pratīkṣanti samā bhārata. bubhukṣitānām arthāya klṛptam annaṃ samantataḥ.
વૈશંપાયન બોલ્યા—રાજન! તે સમયે તેમણે દેશે દેશે થાકેલા, રોગી, બાળકો અને વૃદ્ધોના સત્કાર તથા સેવા માટે નાનાપ્રકારની દાનયોગ્ય વસ્તુઓ બહુ પ્રમાણમાં તૈયાર કરાવી રાખી હતી. હે ભરતવંશજ! તે સામગ્રી આ દેશોમાં તૈયાર રાખવામાં આવી હતી અને ભૂખ્યાં માટે ચારે તરફ અન્નની વ્યવસ્થા કરવામાં આવી હતી।
वैशम्पायन उवाच
The verse highlights dharma expressed as compassionate hospitality: preparing resources in advance to honor and support the vulnerable—especially the hungry, the sick, children, and the elderly—so that need is met promptly and respectfully.
Vaiśampāyana describes organized preparations made across different regions: supplies and gifts are kept ready, and food is arranged everywhere, so that weary travelers and those in distress can be received with honor and fed.