बलदेवं च दुर्धर्ष तथान्यान् वृष्णिपुड़वान् | “धर्मज्ञ एवं निष्पाप भगवान् जनार्दन! मैं धर्मात्मा राजा युधिष्ठिके पास चलकर उनसे आपके जानेके लिये आज्ञा प्रदान करनेका अनुरोध करूँगा। इस समय आपका द्वारका जाना आवश्यक है, इसमें मेरी भी सम्मति है। अब आप शीघ्र ही मामाजीका दर्शन करेंगे और दुर्जय वीर बलदेवजी तथा अन्यान्य वृष्णिवंशी वीरोंसे मिल सकेंगे”
baladevaṃ ca durdharṣa tathānyān vṛṣṇipuṅgavān | “dharmajña evaṃ niṣpāpa bhagavān janārdana! ahaṃ dharmātmā rājā yudhiṣṭhiram upetya tasya tava gamanāya ājñāṃ prārthayiṣye. asmin kāle tava dvārakāgamanam āvaśyakam; atra mama api sammatiḥ. adhunā tvaṃ śīghram eva māmakaṃ mātulaṃ drakṣyasi, durjayaṃ vīraṃ baladevaṃ ca anyaiś ca vṛṣṇivaṃśīyair vīraiḥ saha samāgamiṣyasi”
“ધર્મજ્ઞ અને નિષ્પાપ ભગવાન જનાર્દન! હું ધર્માત્મા રાજા યુધિષ્ઠિર પાસે જઈને તમારા પ્રસ્થાન માટે તેમની આજ્ઞા આપવા વિનંતી કરીશ. આ સમયે તમારું દ્વારકા જવું આવશ્યક છે; તેમાં મારી પણ સંમતિ છે. શીઘ્ર જ તમે તમારા મામાજીના દર્શન કરશો અને અજય વીર બલદેવ તથા અન્ય વૃષ્ણિવંશીય વીરોને મળી શકશો.”
वैशम्पायन उवाच
Even exalted figures act within dharma through proper procedure: departure is not taken unilaterally but sought with the king’s consent, showing respect for rightful authority and the ethical order after war.
The speaker indicates that Kṛṣṇa’s return to Dvārakā is timely and necessary, and that permission will be requested from King Yudhiṣṭhira; Kṛṣṇa is also reminded that he will soon meet his maternal uncle, Baladeva, and other Vṛṣṇi warriors.