इस मानव-शरीरमें रहनेवाले काम-क्रोध आदि भयंकर व्याप्र तुमपर चारों ओरसे आक्रमण कर रहे हैं, इसलिये पहलेसे ही तुम पुण्यसंचयके लिये प्रयत्न करो ।। पुरान्धकारमेकको<नुपश्यसि त्वरस्व वै । पुरा हिरण्मयान् नगान् निरीक्षसेडद्रिमूर्धनि,मरनेके समय तुम्हें पहले घोर अन्धकार दिखलायी देगा। फिर पर्वतके शिखरपर सुनहरे वृक्ष दृष्टिगोचर होंगे। वह समय आनेसे पहले ही अपने कल्याणके लिये तुम शीघ्र प्रयत्न करो
vyāsa uvāca | asmin mānava-śarīre nivasantau kāma-krodhādayo bhayaṅkarā vyāprāḥ sarvataḥ tvām ākrāmanti; tasmāt pūrvam eva puṇya-saṃcayāya yatnaṃ kuru || purā andhakāram ekaṃ tvam anupaśyasi; tvarasva vai | purā hiraṇmayān nagān nirīkṣase ’dri-mūrdhani | maraṇa-kāle prathamaṃ te ghoraṃ andhakāraṃ dṛśyate; tataḥ parvata-śikhare suvarṇa-vṛkṣāḥ dṛśyante | tad-āgamanāt pūrvam eva sva-kalyāṇāya śīghraṃ prayatnasva ||
Vyāsa dit : Dans ce corps humain, des forces terrifiantes telles que le désir et la colère, qui demeurent au-dedans, t’assaillent de toutes parts. C’est pourquoi efforce-toi d’avance d’amasser du mérite. Bientôt tu verras une unique obscurité qui s’étend—hâte-toi donc. Bientôt tu contempleras des arbres d’or au faîte de la montagne. Avant que cette heure n’arrive, applique-toi promptement à ton propre salut.
व्यास उवाच
Do not postpone ethical and spiritual effort: since desire and anger continually assault the embodied person, one should practice self-restraint and accumulate merit now—before the approach of death makes reform difficult.
Vyāsa admonishes the listener with a warning about mortality, describing ominous perceptions that arise near death (darkness, then visions like golden trees on a mountain-top) to urge immediate pursuit of one’s true welfare.