Śuka–Janaka Saṃvāda: Āśrama-krama, Jñāna-vijñāna, and the Marks of Liberation (शुक-जनक संवादः)
शौचमार्जवमाचारमलौल्यं हृद्यसम्भ्रम: | इष्टानिष्टवियोगानां कृतानामविकत्थना,धैर्य, आनन्द, प्रीति, उत्कर्ष, प्रकाश (ज्ञानशक्ति), सुख, शुद्धि, आरोग्य, संतोष, श्रद्धा, अकार्पण्य (दीनताका अभाव), असंरम्भ (क्रोधका अभाव), क्षमा, धृति, अहिंसा, समता, सत्य, ऋणसे रहित होना, मृदुता, लज्जा, अचंचलता, शौच, सरलता, सदाचार, अलोलुपता, हृदयमें सम्भ्रमका न होना, इष्ट और अनिष्टके वियोगका बखान न करना, दानके द्वारा धैर्य धारण करना, किसी वस्तुकी इच्छा न करना, परोपकार और सम्पूर्ण प्राणियोंपर दया--ये सब सत्त्वसम्बन्धी गुण बताये गये हैं
yājñavalkya uvāca | śaucam ārjavam ācāram alaulyaṁ hṛdya-sambhramaḥ | iṣṭāniṣṭa-viyogānāṁ kṛtānām avikatthanā dhairyam ānandaḥ prītiḥ utkarṣaḥ prakāśaḥ (jñāna-śaktiḥ) sukhaṁ śuddhir ārogyaṁ santoṣaḥ śraddhā akāpaṇyam asaṁrambhaḥ kṣamā dhṛtir ahiṁsā samatā satyam ṛṇa-rahitatā mṛdutā lajjā acaṁcalatā śaucaṁ saralatā sadācāraḥ alolupatā hṛdaye sambhramasya abhāvaḥ iṣṭa-an-iṣṭa-viyogasya akīrtanam dānena dhairya-dhāraṇam akāmata paropakāraḥ sarva-bhūteṣu dayā ca—ete sarve sattva-sambandhino guṇāḥ proktāḥ |
Yājñavalkya dit : «Pureté, droiture, bonne conduite, absence d’avidité et cœur calme, sans trouble ; ne pas se vanter de ses actes ; ne pas faire étalage de la séparation d’avec ce qui est cher ou haï ; fermeté, joie, affection, excellence, illumination intérieure (puissance de la connaissance), bonheur, clarté, santé, contentement et foi ; absence de bassesse, absence de colère, pardon, force d’âme, non-violence, équanimité, véracité, ne rien devoir, douceur, pudeur, sérénité inébranlable, propreté, simplicité, conduite juste, absence de convoitise ; absence d’agitation du cœur ; ne pas publier ses pertes et ses gains ; soutenir son courage par le don ; absence de désir ; faire le bien d’autrui ; et compassion envers tous les êtres — tout cela est déclaré être les qualités relevant de sattva.»
याज़्वल्क्य उवाच
The verse enumerates sattva-based virtues—purity, honesty, calmness, non-violence, truth, contentment, compassion, and desirelessness—presenting an ethical profile of a clear and harmonious mind that supports dharma.
In the didactic setting of Śānti Parva, Yājñavalkya is instructing by classifying moral and psychological traits; here he identifies the qualities that belong to sattva, contrasting them implicitly with rajasic and tamasic tendencies.