Yudhiṣṭhira’s Lament and Kṛṣṇa’s Rudra-Cosmogony Explanation (सौप्तिक पर्व, अध्याय १७)
हरिकेशस्तथेत्युक्त्वा भूतानां दोषदर्शिवान् | दीर्घकालं तपस्तेपे मग्नो5म्भसि महातपा:,सो<ब्रवीत् पितरं दृष्टवा गिरिशं सुप्तमम्भसि । यदि मे नाग्रजो<स्त्यन्यस्ततः स्रक्ष्याम्यहं प्रजा: उस विराट पुरुष या स्रष्टाने महादेवजीको जलमें सोया देख अपने पिता ब्रह्माजीसे कहा--“यदि दूसरा कोई मुझसे ज्येष्ठ न हो तो मैं प्रजाकी सृष्टि करूँगा”
harikeśas tathety uktvā bhūtānāṁ doṣa-darśivān | dīrgha-kālaṁ tapas tepe magno ’mbhasi mahā-tapāḥ | so ’bravīt pitaraṁ dṛṣṭvā giriśaṁ suptam ambhasi | yadi me nāgrajo ’sty anyas tataḥ sraṣṭāmy ahaṁ prajāḥ ||
Vaiśampāyana dit : « Harikeśa, ayant acquiescé par “qu’il en soit ainsi” et discernant les défauts des êtres, pratiqua longtemps l’austérité, immergé dans les eaux, grand ascète. Puis, voyant son père et apercevant Giriśa (Śiva) endormi dans l’eau, il déclara : “S’il n’est nul autre plus âgé que moi, alors je créerai les créatures.” »
वैशम्पायन उवाच