Previous Verse
Next Verse

Shloka 53

(सहाप्सरोभि: शुद्धाभिकवर्देवदूता श्व गुह्दका: । किरीटिनं संश्रिता: सम पुण्यगन्धा मनोरमा: ।। अमनाज्ञाक्ष ये गन्धास्ते सर्वे कर्णमाश्रिता: । शुद्ध अप्सराओंसहित देवदूत, गुह्मक और मनोरम पवित्र सुगन्‍न्ध--ये सब किरीटधारी अर्जुनके पक्षमें आ गये तथा मनको प्रिय न लगनेवाले जो दुर्गन्धयुक्त पदार्थ थे, उन सबने कर्णका आश्रय लिया था। विपरीतान्यरिष्टानि भवन्ति विनशिष्यताम्‌ ।। ये त्वन्तकाले पुरुषं विपरीतमुपाश्रितम्‌ । प्रविशन्ति नर क्षिप्रं मृत्युकाले5 भ्युपागते ।। ते भावा: सहिता: कर्ण प्रविष्टा: सूतनन्दनम्‌ । विनाशोन्मुख प्राणियोंके समक्ष जो विपरीत अनिष्ट प्रकट होते हैं, अन्तकालमें विपरीतभावका आश्रय लेनेवाले पुरुषमें उसकी मृत्युकी घड़ी आनेपर जो भाव प्रवेश करते हैं, वे सभी भाव और अरिष्ट एक साथ सूतपुत्र कर्णके भीतर प्रविष्ट हुए। ओजस्तेजश्न सिद्धिश्न प्रहर्ष: सत्यविक्रमौ ।। मनस्तुष्टिर्जयश्वापि तथा55नन्‍्दो नृपोत्तम । ईदृशानि नरव्यात्र तस्मिन्‌ संग्रामसागरे ।। निमित्तानि च शुभ्राणि विविशुर्जिष्णुमाहवे । नरव्याप्र! नृपश्रेष्ठट ओज, तेज, सिद्धि, हर्ष, सत्य, पराक्रम, मानसिक संतोष, विजय तथा आनन्द--ऐसे ही भाव और शुभ निमित्त उस युद्धसागरमें विजयशील अर्जुनके भीतर प्रविष्ट हुए थे। ऋषयो ब्राह्मुणै: सार्धमभजन्त किरीटिनम्‌ ।। ततो देवगणै: सार्थ सिद्धाश्ष सह चारणै: । द्विधाभूता महाराज व्याश्रयन्त नरोत्तमौ ।। ब्राह्मगोंसहित ऋषियोंने किरीटधारी अर्जुनका साथ दिया। महाराज! देवसमुदायों और चारणोंके साथ सिद्धगण दो दलोंमें विभक्त होकर उन दोनों नरश्रेष्ठ अर्जुन और कर्णका पक्ष लेने लगे। विमानानि विचित्राणि गुणवन्ति च सर्वशः । समारुह्य समाजममुर्दरथथं कर्णपार्थयो: ।।) वे सब लोग विचित्र एवं गुणवान्‌ विमानोंपर बैठकर कर्ण और अर्जुनका द्वैरथयुद्ध देखनेके लिये आये थे। ईहामृगा: पक्षिगणा द्विपाश्वरथपत्तिभि: | उह्ामानास्तथा मेघैर्वायुना च मनीषिण:

sa-hāpsarobhiḥ śuddhābhir deva-dūtāś ca guhyakāḥ | kirīṭinaṃ saṃśritāḥ samāḥ puṇya-gandhā manoramāḥ ||

amanājñāś ca ye gandhās te sarve karṇam āśritāḥ |

viparītāny ariṣṭāni bhavanti vinaśiṣyatām ||

ye tv anta-kāle puruṣaṃ viparītam upāśritam |

praviśanti narāḥ kṣipraṃ mṛtyu-kāle ’bhyupāgate ||

te bhāvāḥ sahitāḥ karṇa praviṣṭāḥ sūta-nandanam ||

ojas tejaś ca siddhiś ca praharṣaḥ satya-vikramau |

manas-tuṣṭir jayaś cāpi tathānando nṛpottama ||

īdṛśāni nara-vyāghra tasmin saṃgrāma-sāgare |

nimittāni ca śubhrāṇi viviśur jiṣṇum āhave ||

ṛṣayo brāhmaṇaiḥ sārdham abhajan kirīṭinam |

tato deva-gaṇaiḥ sārthaṃ siddhāś ca caraṇaiḥ |

dvidhā-bhūtā mahārāja vyāśrayanta narottamau ||

vimānāni vicitrāṇi guṇavanti ca sarvaśaḥ |

samāruhya samājam ūrdhva-rathaṃ karṇa-pārthayoḥ ||

Sañjaya dit : Les apsaras pures, avec les messagers divins et les guhyakas—embaumés de parfums de bon augure et charmants à contempler—se réfugièrent auprès d’Arjuna, le porteur de diadème. Mais toutes les odeurs déplaisantes et de mauvais présage s’attachèrent à Karṇa. Pour ceux qui vont périr, des signes contraires et funestes se manifestent. Et à l’heure dernière, quand la mort s’approche, les états intérieurs propres à l’homme tombé sous une destinée adverse pénètrent en lui avec promptitude. Tous ces présages sinistres entrèrent ensemble en Karṇa, fils du cocher. Mais dans cet océan de bataille, ô meilleur des rois, vigueur, éclat, réussite, exaltation, vaillance véritable, contentement de l’esprit, victoire et joie—telles dispositions lumineuses et tels signes favorables—entrèrent en Jishṇu (Arjuna) au cœur du combat. Les sages, avec les brahmanes, se rangèrent du côté d’Arjuna au diadème. Puis les cohortes des dieux, avec les siddhas et les cāraṇas, ô grand roi, se partagèrent en deux partis et prirent fait et cause pour les deux plus grands des hommes (Arjuna et Karṇa). Montés sur des chars célestes merveilleux et excellents, ils vinrent assister au noble duel de Karṇa et de Pārtha.

ईहामृगाःdesire-deer (a class of beings/omens called īhāmṛga-s)
ईहामृगाः:
Karta
TypeNoun
Rootईहामृग
FormMasculine, Nominative, Plural
पक्षिगणाःflocks/groups of birds
पक्षिगणाः:
Karta
TypeNoun
Rootपक्षिगण
FormMasculine, Nominative, Plural
द्विपby elephants
द्विप:
Karana
TypeNoun
Rootद्विप
FormMasculine, Instrumental, Plural
अश्वby horses
अश्व:
Karana
TypeNoun
Rootअश्व
FormMasculine, Instrumental, Plural
रथby chariots
रथ:
Karana
TypeNoun
Rootरथ
FormMasculine, Instrumental, Plural
पत्तिभिःby foot-soldiers
पत्तिभिः:
Karana
TypeNoun
Rootपत्ति
FormMasculine, Instrumental, Plural
ऊह्यमानाःbeing carried/borne along
ऊह्यमानाः:
Karta
TypeVerb
Rootऊह्
FormMasculine, Nominative, Plural, शानच् (present passive participle), Passive
तथाand also/likewise
तथा:
TypeIndeclinable
Rootतथा
मेघैःby clouds
मेघैः:
Karana
TypeNoun
Rootमेघ
FormMasculine, Instrumental, Plural
वायुनाby the wind
वायुना:
Karana
TypeNoun
Rootवायु
FormMasculine, Instrumental, Singular
and
:
TypeIndeclinable
Root
मनीषिणःsages/wise men
मनीषिणः:
Karta
TypeNoun
Rootमनीषिन्
FormMasculine, Nominative, Plural

संजय उवाच

S
Sañjaya
A
Arjuna (Kirīṭin, Jiṣṇu, Pārtha)
K
Karṇa (Sūta-nandana)
A
Apsarases
D
Deva-dūtas (divine messengers)
G
Guhyakas
Ṛṣis (sages)
B
Brāhmaṇas
D
Deva-gaṇas (hosts of gods)
S
Siddhas
C
Cāraṇas
V
Vimānas (celestial aerial cars)
M
Mahārāja / Nṛpottama (address to Dhṛtarāṣṭra)

Educational Q&A

The passage links ethical-spiritual condition and destiny with perceptible signs: those nearing ruin are accompanied by adverse omens and inner disarray, while one aligned with victory and right support is marked by clarity, vigor, and auspicious indications. It frames the battlefield not only as physical combat but as a moral-psychological arena where one’s end-state becomes visible.

As Karṇa and Arjuna prepare for their climactic duel, Sañjaya reports supernatural portents: celestial beings and auspicious fragrances favor Arjuna, while unpleasant, inauspicious signs attach to Karṇa. Sages, gods, siddhas, and cāraṇas gather—some taking sides—and arrive in vimānas to witness the decisive encounter.