प्राहिणोत् कुम्भकर्णाय लक्ष्मण: परवीरहा । शत्रुवीरोंका संहार करनेवाले लक्ष्मणने कुम्भकर्णके सामने जाकर उसको लक्ष्य करके सुवर्णमय पंखसे सुशोभित एक महावेगशाली महान् बाण चलाया
prāhiṇot kumbhakarṇāya lakṣmaṇaḥ paravīrahā | śatruvīrāṇāṃ saṃhāra-karaṇe vāle lakṣmaṇe kumbhakarṇasya sammukhaṃ gatvā taṃ lakṣyaṃ kṛtvā suvarṇamaya-pakṣa-śobhitam ekaṃ mahāvegaśāli mahān bāṇam acālayat |
Dijo Mārkaṇḍeya: Lakṣmaṇa, matador de campeones enemigos, avanzó para hacer frente a Kumbhakarṇa. Tomándolo por blanco, soltó una sola flecha inmensa, de ímpetu fulminante, adornada con plumas de oro. La escena subraya el deber del guerrero: encarar al agresor devastador con puntería disciplinada y firme resolución, no con violencia temeraria.
मार्कण्डेय उवाच
The passage highlights disciplined valor: when confronting a destructive foe, a warrior’s duty is to act decisively with focus and restraint—aimed action in defense of order rather than uncontrolled aggression.
Mārkaṇḍeya narrates a battle moment where Lakṣmaṇa steps before Kumbhakarṇa, takes careful aim, and releases a powerful, swift arrow adorned with golden feathers.