Udyoga Parva, Adhyaya 31 — Yudhiṣṭhira’s Instructions to Sañjaya
Peace Appeal and Five-Village Proposal
इस प्रकार श्रीमह्याभारत उद्योगपर्वके अन्तर्गत संजययानपर्वमें युधिष्ठिरसंदेशविषयक इकतीसवाँ अध्याय पूरा हुआ,नरेन्द्र! आपने ऐसे लोगों (शकुनि-कर्ण आदि)-को इकट्ठा कर लिया है, जो विश्वासके योग्य नहीं हैं तथा विश्वसनीय पुरुषों (पाण्डवों)-को आपने दण्ड दिया है, अतः कुरुकुलनन्दन! अपनी इस (मानसिक) दुर्बलताके कारण आप अनन्त एवं समृद्धिशालिनी पृथिवीकी रक्षा करनेमें कभी समर्थ नहीं हो सकते ।। अनुज्ञातो रथवेगावधूत: श्रान्तोडभिपदोे शयन नृसिंह । प्रात: श्रोतार: कुरव: सभाया- मजातशकत्रोर्वचनं समेता:
iti prakāraṁ śrīmahābhārate udyogaparvaṇi antargate sañjayayānaparvaṇi yudhiṣṭhira-sandeṣa-viṣayaka ekatriṁśattamo ’dhyāyaḥ samāptaḥ, narendra! tvam etān (śakuni-karṇādīn) ekatrīkṛtavān asi ye viśvāsasya yogyā na santi, viśvasanīyān puruṣān (pāṇḍavān) ca tvayā daṇḍitāḥ; ataḥ kurukulanandana! asyāḥ (mānasikāyāḥ) durbalatāyāḥ kāraṇāt tvam anantāṁ samṛddhiśālinīṁ pṛthivīṁ rakṣituṁ kadācana na śakṣyasi. anuñjñāto rathavegāvadhūtaḥ śrānto ’bhīpado śayanaṁ nṛsiṁha; prātaḥ śrotāraḥ kuravaḥ sabhāyām ajātaśatroḥ vacanaṁ sametāḥ.
Así concluye el capítulo trigésimo primero de la sección Sañjaya-yāna, dentro del Udyoga Parva del venerable Mahābhārata, relativo al mensaje de Yudhiṣṭhira. «Oh rey» (da a entender el mensaje), «has reunido a tu alrededor a hombres como Śakuni y Karṇa, indignos de confianza, y has castigado a quienes son verdaderamente fiables: los Pāṇḍavas. Por ello, oh deleite de la estirpe de los Kuru, a causa de esta flaqueza de ánimo jamás serás capaz de proteger la tierra sin límites y próspera». Concedida la venia, el mensajero—sacudido por la velocidad de su carro y rendido—se tendió a descansar. Al alba, los Kuru se congregaron en la sala real para escuchar las palabras de Ajātaśatru (Yudhiṣṭhira).
युधिछिर उवाच
A ruler’s capacity to protect and govern depends on moral discernment and trustworthy counsel. Favoring deceitful advisers and punishing reliable, dharmic allies is portrayed as a mental weakness that undermines legitimate kingship and the welfare of the realm.
The chapter concludes the context of Yudhiṣṭhira’s message. After the message is delivered, the messenger is dismissed, exhausted from travel, and rests. At dawn the Kurus gather in the assembly hall to hear Yudhiṣṭhira (Ajātaśatru)’s words, setting the stage for deliberation before the impending conflict.