Saṃhāra-krama (The Sequence of Cosmic Dissolution) — Yājñavalkya’s Discourse
शत्रुदमन! जैसे निर्बल पक्षी सूक्ष्म जालमें फँसकर बन्धनको प्राप्त हो अपने प्राण खो देते हैं और बलवान् पक्षी जाल तोड़कर उसके बन्धनसे मुक्त हो जाते हैं
śatrudamana! yathā nirbala-pakṣiṇaḥ sūkṣma-jāle phasītvā bandhanaṃ prāpya prāṇān jahati, balavantaḥ pakṣiṇaś ca jālaṃ bhittvā tasya bandhanād vimucyante, tathā karma-janita-bandhanaiḥ baddhā nirbalā yoginaḥ sarvathā naśyanti; kintu parantapa! yoga-balena sampannā yoginaḥ sarva-bandhanebhyaḥ pramucyante. alpakāgniḥ yathā rājan vahnīḥ śāmyati durbalaḥ, ākrānta indhanaiḥ sthūlaiḥ; tadvat yogaḥ durbalaḥ prabho—rājan! yathā alpatvāt durbalo ’gniḥ sthūla-indhana-bhāreṇa dīpyamānaḥ na bhavati, api tu śāmyati, tathā nirbalo yogī mahato yogasya bhāreṇa pīḍitaḥ praṇaśyati.
Bhishma dijo: «Oh domador de enemigos: así como un ave débil, atrapada en una red sutil, cae en cautiverio y pierde la vida, mientras que un ave fuerte rompe la red y se libra de sus ataduras, del mismo modo los yoguis débiles—encadenados por los grilletes nacidos de sus propios actos—quedan arruinados por completo. Pero, oh azote de enemigos, los yoguis dotados de la fuerza del Yoga alcanzan la liberación de toda clase de ligaduras. Oh rey, un fuego pequeño y endeble se apaga cuando se le amontonan troncos pesados y gruesos; de igual manera, oh señor, el practicante débil, aplastado bajo el peso del gran Yoga, perece en vez de alcanzar su fruto».
भीष्म उवाच
Yoga must be undertaken with adequate inner strength and preparation; otherwise, the practitioner remains trapped in karma-born bondage and may be harmed by attempting a ‘great’ discipline without capacity. True yogic power breaks bonds and leads toward freedom.
In Shanti Parva, Bhishma instructs the king on dharma and spiritual practice. Here he uses two analogies—birds in a net and a small fire smothered by heavy logs—to contrast weak, unprepared yogins who fail with strong, well-endowed yogins who attain release.