अक्षदेवन-प्रवर्तनम् | Commencement of the Dice Game
दुर्योधन बोला--पिताजी! जो राजा आर्य
duryodhana uvāca—pitā! ye rājāna āryāḥ satyapratijñā mahāvratā vidvāṃso vaktāro vedoktānāṃ yajñānām ante ’vabhṛtha-snāna-kāriṇaḥ dhairyavantaḥ lajjāśīlā dharmātmāno yaśasvinaś ca mūrdhābhiṣiktāḥ, te sarve dharmarāja-yudhiṣṭhirasya upāsanāṃ kurvanti sma. rājabhir dakṣiṇā-dānārthaṃ yā gāvo ’nītāḥ, tāḥ sarvā mayā yatra-tatra dṛṣṭāḥ; tāsāṃ dugdha-pātrāṇi kāṃsyāni āsan; sarvā araṇyeṣu mukta-cāriṇyaḥ; saṃkhyā ca sahasraśaḥ. adya tu tatra satkṛtya svayam udyamya bhārata, abhiṣekārtham avyagrāḥ bhāṇḍam uccāvacam ūcuḥ. bāhlīka-nareśo rathaṃ ānayat suvarṇa-vibhūṣitam; sudakṣiṇaś ca tasmin rathye kāmboja-deśīyān śvetān aśvān yojayām āsa.
Dijo Duryodhana: «¡Padre! Todos aquellos reyes—nobles en su conducta, fieles a sus votos, grandes en austeridad, sabios y elocuentes, que habían concluido los sacrificios védicos y realizado el baño final del avabhṛtha—firmes, recatados, justos, renombrados y ungidos como soberanos conforme al rito—rendían homenaje a Dharmarāja Yudhiṣṭhira. Vi, esparcidas aquí y allá, las vacas que los reyes habían traído para ser dadas como dakṣiṇā; sus vasijas de ordeño eran de bronce, pastaban libres en los bosques y se contaban por muchos millares. Y hoy, oh Bhārata, ellos mismos, con ánimo sereno, se afanaron respetuosamente por la consagración de Yudhiṣṭhira, llevando toda clase de recipientes, grandes y pequeños. El rey de Bāhlīka trajo un carro adornado con oro, y Sudakṣiṇa unció a él caballos blancos de la tierra de Kāmboja.»
दुर्योधन उवाच
The passage highlights how ritual merit, truthful vows, and righteous reputation draw public honor: kings who embody dharma naturally receive reverence. At the same time, it implicitly warns that witnessing another’s rightful glory can provoke envy and resentment, which becomes ethically dangerous when it overrides discernment.
Duryodhana reports to his father that many eminent kings are honoring Yudhiṣṭhira and energetically supporting his consecration. He describes the immense wealth and ritual preparations—thousands of cows for dakṣiṇā, many vessels, a gold-adorned chariot brought by the Bāhlīka king, and white Kāmboja horses yoked by Sudakṣiṇa—underscoring the grandeur that fuels his agitation.