भारत! महाधनुर्धर अर्जुनको आते देख समस्त प्राणियोंको यह विश्वास हो गया कि अब कर्ण महामनस्वी पाण्डुपुत्र अर्जुनके हाथसे अवश्य मारा जायगा
sañjaya uvāca | bhārata! mahā-dhanurdharaṃ arjunaṃ āyāntaṃ dṛṣṭvā samasta-prāṇināṃ idaṃ viśvāsaḥ samajāyata—idānīṃ karṇaḥ mahāmanāḥ pāṇḍuputreṇa arjunena hastād avaśyaṃ haniṣyate | prayāhi śīghraṃ govinda sūtaputra-jighāṃsayā | “govinda! adhunā mama rathaḥ sajjīyatām; tasmin punaḥ uttamā aśvā yujyantām; mama tasmin viśāle rathe sarva-prakārāṇi astrāṇi śastrāṇi ca sajjīkṛtya nidhīyantām | aśvārūḍhaiḥ śikṣitāḥ paricāritāś ca aśvā ratha-sambandhi-upakaraṇaiḥ susajjitāḥ śīghram iha āgacchantu; bhavān ca sūtaputrasya vadha-icchayā kṣipram ito niṣkrāmatu”
Dijo Sañjaya: «¡Oh Bhārata! Al ver avanzar a Arjuna, el gran arquero, todos los seres quedaron convencidos: “Ahora Karṇa, el de ánimo elevado, será sin duda muerto por Arjuna, hijo de Pāṇḍu”. “Ve deprisa, Govinda, con la intención de matar al hijo del sūta. ¡Govinda! Haz que mi carro quede listo de nuevo; unce a él los mejores caballos; y en ese vasto carro mío dispón y coloca toda clase de armas y proyectiles. Que los caballos—adiestrados y ejercitados por jinetes expertos—vengan aquí al instante, plenamente provistos de los arreos del carro. Y tú, con el deseo de abatir al hijo del sūta, parte de aquí sin demora.”»
संजय उवाच
The verse underscores the kṣatriya ethic of preparedness and decisive action in a justly undertaken battle: when the moment of confrontation arrives, hesitation is replaced by disciplined readiness—chariot, horses, and weapons—guided by clear intent and leadership.
Sañjaya reports that as Arjuna advances, everyone becomes certain Karṇa will be slain. Arjuna then urges Govinda (Kṛṣṇa) to ready the chariot immediately—yoke the best horses, arrange all weapons, and depart at once with the aim of killing Karṇa (the ‘sūta’s son’).