भीष्मपर्व — अध्याय ६६: तुमुलसंग्रामवर्णनम्
The Tumult of Battle Described
दृष्टवा रथान् स्वान् व्यपनीयमानान् प्रत्युद्ययौ सात्यकिं योद्धुमिच्छन्,राजन्! उस समय वहाँ सोमदत्तपुत्र भूरिश्रवाको छोड़कर दूसरा कोई ऐसा योद्धा नहीं था, जो विषाद-ग्रस्त न हुआ हो। भारत! सोमदत्तकुमार महामना भूरिश्रवाने अपने रथियोंको विवश होकर भागते देख धनुष ले युद्ध करनेकी इच्छासे सात्यकिपर चढ़ाई की
dṛṣṭvā rathān svān vyapanīyamānān pratyudyayau sātyakiṃ yoddhum icchan | rājann! tadā tatra somadattaputraṃ bhūriśravāṃ vihāya nānyo yodhā viṣāda-grasto 'bhavat | bhārata! somadattakumāro mahāmanā bhūriśravā rathīn svān vivaśān palāyamānān dṛṣṭvā dhanuḥ gṛhītvā yuddhecchayā sātyakim abhyāruroha ||
Sañjaya dijo: Al ver que sus propios carros eran rechazados, Bhūriśravā, hijo de Somadatta, se alzó para salir al encuentro de Sātyaki, ansioso de combatir. Oh rey, en aquel instante—salvo Bhūriśravā—no había guerrero que no estuviera presa del desaliento. Oh Bhārata, el magnánimo Bhūriśravā, al ver a sus guerreros de carros obligados a huir, tomó el arco y avanzó contra Sātyaki con firme propósito de luchar.
संजय उवाच
Even amid collective discouragement, a warrior bound by kṣatriya-dharma may choose steadfast action: Bhūriśravas refuses to sink into viṣāda and instead takes up his bow to confront the enemy, embodying resolve and honor in crisis.
As the Kaurava chariot-forces are pushed back and many warriors become dejected, Bhūriśravas—son of Somadatta—alone remains undismayed; seeing his side’s chariot-warriors fleeing, he advances to engage Sātyaki in battle.